Annas egna blogg

Ja... igår så fyllde jag ju år, blev hela 27år gammal. Eller ja... ung som det faktiskt heter. Som en kär vän sa att siffrorna spelar ingen roll, det är hur ung man känner sig. Och det stämmer bra tycker jag. Hur var gårdagen då? Började med att jag fick sova ut. Det var så skönt, sen så kom Bent hem och gav mig några presenter. Helt underbara presenter fick jag.

Kanske ska börja från början...
I söndags så var jag och Bent och kollade på kattungar och vi såg en som vi ville ha. En söt liten grå ullboll. Men i vårat kontrakt så står det att vi inte får ha några djur så vi måste ju fråga dem innan vi kunda bestämma oss. Jag sa att jag skulle fråga innan denna vecka var slut. Men har ju inte stött på henne. Ibland ses man ofta och ibland inte alls. I tisdagskväll så var jag rätt hopplös. Två dagar kvar och ja, jag skulle försöka passa på och eftersom jag inte jobbade kväll de kommande dagarna så var ju chansen stor att jag skulle träffa henne, och jag var rätt så inställd på att det kunde bli ett nej.

Så i tisdags satt jag och funderade lite grann, att det bästa födelsdagspresenten skulle vara om Bent hade frågat och att vi skulle få ha katt. Men jag ville liksom inte säga det till honom så jag lät det vara. Det skulle i alla fall inte hända så varför be om det. Dubbel besvikelse.
Men igår, efter att jag öppnat kortet så berättar min käre pojkvän att jag ska bli mamma. Jag ropar rakt ut om vi ska få katten. Han nickar och jag frågar om han har pratat med husägarna. Ja säger han och jag frågar om han ljuger. Och självklart ljuger han inte. Jag blev så glas att tårarna rann. Först och främst för att vi ska få den lille gråbollen och för att min önskan dagen innan har slått in. Jag fick den bästa födelsedagspresenten jag kunda önska mig.
Så om 7-9 veckor så får vi ett liten yrväder hem hit. Ja... namnet ska bli Theodor men kallas för Theo. Vi hoppas bara att det är en kille, får väl se om det stämmer nästa vecka och om vi kan tyda könet på det. Har ju aldrig gjort något sådant förut men i söndags var de bara 3v så det var lite svårt att se vilket kön de var, sa ägarna. Är gråbollen en tjej så får väl vi hitta ett annat namn.

Sen så fick jag lite till min scrapbook-samling, stämplar och stämpeldynor och pennor. Sen åkte vi till bestemor och åt pannkaka och fläsk. Och till efterrätt hade jag gjort en tårta som var himla god men mäktig.
Sen blev det lite fiske på kvällen ute i kylan och sen hem och packa lite grann. För idag, idag så åker jag till Stockholm. Ska bli skönt att komma iväg lite och äntligen få träffa Chimen och Ravend.

Så är det ju inte riktigt än, men imorgon så fyller jag 27år. Tjugosju, eller syv og tyve (eller hur det nu stavas på norska). Så på sätt och vis är det ju dagen före dopparedagen. Och ser jag fram emot den? Njae... inte så mycket. Det kommer vara en dag bland alla andra. Ska till bestemor och äta pannkaka. Inte för att jag fyller år utan baraför att. Hon vet nog inte att jag fyller år imorgon. Och bra är väl det. Bakar kakor just nu. En sockerkaka som ska bli tårtbotten och en chokladkaka. Ikväll när jag kommer hem från jobbet ska jag skära itu sockerkakan och ha på det som ska vara emellan. Mosade hallon och krossad ananas tänkte jag. Och imorgon så ska jag göra garneringen som blir marsankräm som underlag sen mandariner, strössel och kanske lite hallon om det finns några fina tillhands. Kanske skulle åka och köpa grädde och kivi? Det skulle vara himla gott. Få se hur jag gör imorgon. Tårtan ska tas med till bestemor i alla fall så om inte förr så får hon veta att jag fyller år då.

Har fått födelsedagskort av mamma och Spinney med två dubbeltriss i, varav jag vann på den ena. Kunde ju inte låta bli att vänta tills imorgon. Sen har mormor grattat mig i förra veckan. Så det är några i alla fall. Idag ska jag jobba. Har jobbat mycket denna månad. 14 dagar sammanlagt, varav 5 är ordinarie dagar och en är bytt mot en i ordniarie i september. 105 timmar har jag jobbat. Om man räknar utefter vad en heltid är i Sverige inom vården (37h) så har jag denna månad jobbat 71%. Vanligtvis jobbar jag 15%. Det är inte illa!

Vidare så fick jag inte jobbet på Think. Deras förlust säger jag. Men det förstod jag, hade ingen erfarenhet och har intervjun gick åt skogen så vad hade jag väntat mig? Inget mera än att jag inte fick det. Så jag söker vidare. Lite jobb på barnehager/dagis. Det blir nog bra tillslut ska ni se.

På torsdag åker jag till Stockholm och Chimen. Ska bli så trevligt att komma iväg lite och träffa en kär gammal vän. Det var ett tag sedan. Evigheter känns det som! Och dessutom ska jag få träffa lille Ravend och få gosa med en lite söt pojke en helg. Något att se fram emot!

Fick ut och jobba extra i går kväll. Kom hem halv elva ungefär och så var det dags att göra iordning mappen till idag. Var ju meningen att jag skulle gjort det tidigare igår, men vad gör man när man blir inringd på jobb. Kom i säng i skaplig tid men sömnen kom inte även om jag var trött.
I morse vaknade jag och gick upp för att duscha. Någon bra sömn fick jag inte denna natten. Antagligen på grund av förmiddagens händelse. Finalintervju på think. Körde Bent till jobbet och sen åkte hem och gjorde mig klar.

Tog en promenad till think, vilket jag inte skulle ha gjort. Det var mycket längre än jag trodde och tog därför mycket längre tid än det jag beräknat. Kom dit exakt samma stund som de började. Jag var glad för att jag han! Fick namnskylt och en dagordning. Först rundvisning för min del och sen halv tolv intervju. Siste man ut! Jo tjena, vad trevligt.
Fast det började ju bra med att allt var en kvart för tidigt, men någonstans på vägen så tappade de som skulle intervjua mig bort den dära kvarten och blev i tid och lite senare när det gällde mig.
Efter en lång väntan utomhus i den fina och sköna solen så var det då min tur. De började med att berätta att vi hade lite med tid. Tack för den, tänkte jag! Hela intervjun kändes påskyndad och jag fick inte fram det jag ville.
Så det blir nog inget jobb på Think. Ledsamt tycker jag men sådant är livet. Det fanns knappt andrum inne i rummet där. Och lika mycket som det var tidens fel så var det väl mitt också antar jag.
Jag måste bli bättre på att sälja mig själv, hur jag någonsin ska kunna bli det vet jag inte.

Resultatet kommer nästa vecka eller veckan därpå. Men jag kommer sätta mig och söka nya jobb och hålla tummarna för thinkjobbet är allt jag kan göra just nu. Jag vill ju ha jobbet. Inte baraför att det är ett jobb utan jag tror att jag kommer trivas med jobbet också.

Efter intervjun gick jag hem igen, böt om och tog med mig kläder till Bent och sen hämtade honom och åkte in för att äta på Peppes pizzabufé. Men det blev ingen bufé för det var inte så värst goda pizzor på bufén så vi tog en vanlig och sen shopade vi lite kläder till mig. En kofta och en t-shirt för sammanlagt 100kr. Jag vet nu att jag vill ha pengar till jag fyller år så jag kan köpa mig lite kläder inför hösten. Fann en snygg tröja, t-shirt, vinterjacka och byxor och tröja  för att ha ute på tur och ännu en vinterjacka. Och sommarjacka. Ja jag fann mycket kläder som jag vill ha. Men det kostar också! Så ja tack, pengar när jag fyller år så är min dag räddad.

Idag är det en tanddag. Jag tänkte göra rent ordentligt i min mun. Borde bli bättre på det här med tänder. Det blir ju bara tandborsten, men egentligen så ska det ju till tandtråd och tandpetare med. Nu har jag gjort allt det dära och om en stund så ska jag skölja med lite bakteriedödande vätska. Knycka en kapsyl från käresten. Ska nog göra en sådan ordentlig rengöring minst en gång i veckan till att börja med.

Sen borde det göras en ordentlig rengöring här hemma igen. Men men... det är inte så kul när man bara vill härifrån. Tänkte börja i sovrummet, eller ja där sängen står. Vi sover i vardagsrummet numera. Större plats att sova på. 140cm mot 105cm... det gör skillnad kan jag lova. Så jag vet inte om vi flyttar in i sovrummet igen om vi inte får besök förståss. Kanske ska ta och möblera om där inne och få en lite uppiff. Kanske behövs!

Vill göra om... undrar om jag får göra som jag har lust. Så less på denna lägenhet så ni anar inte! Så blir man kvar här hur länge som helst också. Tills jag får ett jobb så vi kan låna pengar och skaffa oss eget.

Det är jobbigt att inte ha något jobb och det är jobbigt att jobba. Men oavsett vad som är jobbigast så är det ett jobb man vill ha. Och ärligt så är det mycket mindre jobbigt att ha jobb än att inte ha något jobb. Det ni!

Det är många som dör i dagarna. Alltså ingen naturlig död utan blir dödade på något sätt. Eller skadade på ett eller annat sätt. Allvarligt eller inte så tycker jag att samhället har blivit värre att leva i. Fast ändå inte. För det sker väl inte så mycket oftare nu än vad det gjorde förut, eller gör det? Det är bara utrymmet i media som har förändrats. Rubrikerna blir större och större och med ens så anses händelserna öka. Fast jag tycker ju att det har varit lite väl mycket på de senaste tiden och egentligen vet jag väl orsaken till det med. Jag kollar numera två länders tidningar. Förut följde jag bara Sveriges händelser och givitvis även lite ute i övriga världen. Men nu följer jag även Norges händelser. Så två länder för min del och det är väl inte konstigt att jag tycker våldet har ökat markant. Eller?

Det värsta som jag har läst här de senaste dagarna är en händelse som skedde i Oslo förra veckan. En norsk med utländsk bakgrund blev nerslagen och ambulans och polis kom till platsen. Polisen ville mera se indentifikationspapper än att höra hur det var med killen och ambulansmännen gjorde ingen riktig undersökelse utan när den skadade personen råkade kissa på sig så drog de därifrån efter ett par otroligt dumma kommentarer. Så den skadade fick ta taxi till läkaren och efter en undersökning där blev han skickad till sjukhus och efter ett tag så hamnade han i koma.
Och detta är inte det värsta. Nej då.... Det värsta är att vad alla vittnen och närstående som var på plats såg och berättade så ställde sig ledningen och sa tvärtom... det var inte alls rasistiskt. Ambulansmännen gjorde en god undersökelse och bedömde därefter att de kunde lämna platsen. Vittnena säger något annat. Några bland dem var sjuksköterskor eller studerande sådana och berättade att så inte var fallet. Nu efter en vecka så granskas detta vidare och om det är ett rasistiskt samhälle i Norge.

Jag blir frustrerad. Jag hatar allt vad rasism heter och jag vill inte bo i ett land där man inte kan ta människor för det de är: människor. Sverige var inte heller så bra på detta alla gånger, men där låg det mesta på befolkningen. Sjukvården och andra offentliga myndigheter skötte detta på ett bra sätt. Här i norge så finns det även rasism i det offentliga myndigheterna. Även polisen uttrycker öppet sin rasim. Och det är det väl så även i Sverige som synd är. Varför ska fel personer bli poliser?

Jag vill ha en värld där alla anses vara lika värda. Jag vill ha en värld där man inte går efter hur folk ser ut. Jag vill ha en värld där man går efter hur människor är på insidan. Jag vill ha en värld där alla tryggt kan gå utomhus närsomhelst på dygnet. Jag vill ha en värld där alla kan känna sig fria!

Historik hit och historik dit! Men jag vet inte vad jag ska kalla det. Jag hör till rörelsehistorian. Jag var då! Men nu då? Nu är jag bara jag. Jag är fortfarande medlem i IOGT-NTO, ett tag till. Men jag är inte aktiv. Jag är medlem i Juvente, men jag är inte heller där aktiv. Och kommer jag bli aktiv? Det vet jag inte. Jag har sagt att jag gärna ställer upp, antingen med stöttning eller att vara där och hålla pass, men det blir väl som det blir när man inte längre bor på stället. Och speciellt inte när man är historia. Och det är svårt att komma ihåg alla historiska människor.
Men om detta är bra eller dåligt vet jag inte. Rörelsen har ju varit mitt liv en gång för inte allt så länge sen. Och nu.... Nu är det bara borta. Poff! På sätt och vis är det väl bra men jag hade önskat att det dära poffet var lite mindre.

Inom en snar framtid ska jag gå ur som direkt medlem i IOGT. Jag ska fortfaranda vara medlem men numer via en annan organisation. Jag har tagit mitt förnuft till fånga och ska bli medlem i NSF, nykterhetsrörelsens scoutförbund. Jag ska bli scout på heltid. Och det är väl som det ska vara när man bor i Norge. Frågan är om jag ska vara förbundsmedlem eller om jag även ska vara med i en kår. Det får jag se hur det blir, scout ska jag bli i vart fall.

Ja, det är det väl det jag gör? Presenter! Hahaha.... ja, jag kanske inte gör presenter just nu, eller ja inte i handling än. Men i min hjärna... där produceras det presenter i långa rader. Till vem? Jo nu ska ni få höra här... Min Bent fyller tjugofemår i år så jag planerar vad jag ska hitta på för något skoj. Ska det bli skjuts i skottkärran eller med blommor och blad? Ja det är kanske det som är frågan.

Efter jobbet idag åkte jag till bästemor. Det är Bents mormor det, mormor heter bästemor på norska. Och det passar ju väldigt bra för då är hans mormor bestemor och min mormor blir då mormor. Jag åkte i alla fall dit utan Bent. Det var lite konstigt och det var lite stelt, men det var första gången också. Och jag hade ett ärende. Ja det hade jag, så det gick bra. Fast ärendet blev inte så lyckat som jag trodde men det löste sig hemma i alla fall.

Imorgon så är det fredag och då åker jag till Göteborg! Härliga Göteborg, hoppas det blir fint väder så vi kan vara ute lite. Men det får man väl se vad det blir. Ska i alla fall få se på bio nu. Bokat och klart! Lördagkväll ser vi Pirates of the Caribbean - at the worlds end på Bergakungen. Det ni!

Solen har kommit och jag hoppas innerligt att den är här för att stanna. Sen önskar jag mig att jag vore lite piggare, kanske jag blir det imorgon.

Sen funderar jag på om man kan radera bort dagar ur året. Alltså inte sådana som har varit, det vore för enkelt. Utan ta bort kommande dagar. Inte för att jag vill att det ska gå fortare, för jag längtar inte efter något så förfärligt. Men jag vill ha åtminstone en dag bortraderad från året. Och om det skulle fungera så skulle jag gärna ta bort några dagar till.
Funderar om jag ska jobba dessa dagarna, om det finns extravakter det vill säga. Då kanske de försvinner in i mängden.

Jobbar tre dagar och sen så drar jag till Göteborg. Ska träffa mamma men framför allt bror med tjej. Längtar dit. Ska på bio också. Pirates of the Carabean 3, äntligen!

---

"Is it better to look good then feel good?"

Trött och jag vill sova. Har sovit hela kvällen men är likaväl trött så det dröjer inte länge förrän jag ligger i sängen. Hoppas bara att jag får sova denna natten. Har knappt sovit alls i två nätter irad. Sov en stund på tisdagkväll och tänkte att det kunde varit därför men igår höll jag mig vaken hela dagen för att jag skulle få sova på natten, speciellt när jag skulle upp tidigt idag och jobba. Men nej då, inte kunde jag sova för det inte. Så idag när jag kom hem från jobbet åt jag lite grann och sen la jag mig. Tog ett tag innan jag somnade men sen så var allt bara borta. Vaknade några timmar senare och jag har verkligen sovit. Tungt!

Det är konstigt det där, ibland så känner man sig verkligen utvilad. Man känner att man har sovit och då oftast gott. Och ibland så känner man att man inte sovit alls. Säkert har man varit i halvdvala, halvt sovande och halvt vaken. Det är sådana nätter jag har haft nu, och sådan brukar jag få ibland. Kommer allt oftare. Hoppas bara att jag inte blir som min mor som har problem med att sova.
Och ibland så vet man att man har sovit, för tiden har liksom sprungit iväg, men man har inget minne om att man sovit. Man är helt borta från omvärden. Okontaktbar! Så var det ikväll när jag sov. Skulle någon prata med mig eller något hända så skulle jag inte märka av det. Eller åtminstone inte minnas det efteråt.

Jag vill så gärna ha ett annat jobb. Jag vill inte jobba där mera. Eller jo, vissa äldre är så mysiga och det går an att prata med och se efter. Men det finns några få, tyvärr inte på samma avdelning så man kan slippa dem, som gör att hela jobbet känns piss. Och när känslan av att man bara inte orkar med personerna i fråga och det inte håller så vill jag bara bort bort bort.
Men som tur är så är jag inte ensam om att tycka detta. Men jag tänker få jobbet på think. Det bara är så!