Annas egna blogg

Det är så mycket som jag skulle vilja skriva om. Var ska jag börja, inte från början egentligen, då hoppar jag i tid. Imorgon så fyller min älskling 25år. Det är stort i Sverige, men det verkar inte vara så stort här i Norge, eller jag  vet inte. Hans föräldrar sa en gång: men du fyller ju 25. Det var angående en sak som Bent önskade sig som var himla dyr. Så kanske 25år är lite stort här med. Jag vet inte. Vi ska upp till hyttan i helgen i alla fall. Tillsammans med hans föräldrar ska vi vara där tills på söndag. Det kommer bli intressant!
Bent har fått sina presenter av mig, utspridda på olika dagar. Han har fått tre dvd-filmer, pajformar, pengar till byxor, en glassak på en lysdiod och en egengjord bildbok från olika tidpunkter under hans liv. Jag hoppas och tror att han blev riktigt nöjd över presenterna. Vi var iväg på onsdagen och hittade ett par riktigt snygga jeans åt honom med så presenterna är fullbordade.

Nästa vecka ska jag jobba två dagar och det känns skönt, att man kommer iväg hemmifrån och gör lite nytta. Sen så är det Falun till helgen. Som inte kommer vara som planerat. Planerna var att pappa skulle svetsa bilen och vi fira mormor och morfars diamantbröllop. Delvis blir det ju så, självklart, men bilen blir inte svetsad. För på lördagen ska min bror gifta sig. Han ska gifta sig borgeligt då han inte är med i Svenska kyrkan längre. Och han ska gifta sig med sin brasilianska. Jag har misstänkt att det varit på tal i somras, men det var inget bestämt. Min bror vill inte förhasta sig egentligen men de trivs väl så bra ihop så vad har de att förlora?
Så först blir det giftemål vid ett, sen blir det diamantbröllop under eftermiddagen och vid sjutiden på kvällen blir det bröllopsmiddag på en resturang inne i stan. Så en hel dag med finkläder blir det. Uj, vad jobbigt, men roligt!

Nu väntar folk bara på mig. Men vänta på ni, men kan säga en sak, frieriet kommer snarare förr än senare, men giftermålet kan dröja lite längre.

Idag när jag var på jobb så ringde det i min mobil. Det var från ett annat sykehjem där jag sökt jobb som ville ha mig på intervju. Och det som är lite roligt är att jag inte trodde att min ansökan skulle gillas. Jag sökte förra veckan på ett söknadsschema men gjorde fel och tog bort det för jag trodde man kunde söka igen, men det kunde jag inte utan endast en gång. Så jag mailade kontaktperson och berättade mitt dilemma och frågade om de hittade min söknad ändå. Men det gjorde de inte svarade förra torsdagen. Och jag hade hunnit åkt till Sverige så jag han inte se det förrän på måndagen och jag trodde det var för sent. Men i tisdags så tog jag chansen och skickade en ansökan till kontaktpersonen. Och se... de ringde fast det var för sent och jag inte sökte på rätt sätt. Där ser man! Det visar väl sig om det leder till jobb.

Hoppas hoppas!

Hemma i Norge igen efter en härlig vistelse i Falun och Dalarna. Han träffa alla jag ville, nästan i alla fall, men man hinner inte allt på en helg som bland annat innehöll cykeltävling.
Bent kom på totalt 49:e plats av 163 åkare. Det var himla bra tyckte jag. Han var inte helt upplagt innan och cykeln gick sönder under loppet så vad hade man kunnat förvänta sig? Han kom i mål med livet i behåll och inga skador på sig själv så en cykel mer eller mindre kvittar för mig.

Vad jag saknar alla där hemma i Dalarna. Var riktigt ledsen när vi åkte därifrån igår. Och jag har inte helt återhämtat mig än. Varför kan inte jag få det som jag vill? Varför måste alltid jag rätta mig efter något? Varför kan inte jag få vara nummer ett någon gång? Jag kommer vara lite ledsen ett tag men sen så kommer det nog gå över igen. För jag vill ju vara här med, egentligen!

Ikväll åker jag till Falun. Det ska bli skönt att komma hem en helg, men så smockfull vårat schema är. Det är helt otroligt. Så... skönt kanske inte är det rätta ordet. Det kommer bli en stressad helg, men jag kommer få träffa mina nära och kära. Bent ska cykla långa lugnet som är på 68km. Tokskalle säger jag bara! Men han gillar det så då får han väl cykla och jag kommer att stå och kolla på!

Bilen ska fixas också, och det av min eminenta pappa. Sen så får vi se när vi kommer från Falun. På söndagkväll antar jag.

På återseende efter helgen!

Igår var det en dag av besvikelse. Vi hade lagt in ett bud i söndags på ett jättefint hus och igår började budgivningen. Sammanlagt var vi tre styckens om bjöd. En hoppade av ganska tidigt men strax innan så kom den tredje in i bilden. Och vi höjde omvartannat hela tiden. Klockan 14 så skulle allt vara klart. Från halv ett till kvart i två så var det tyst i telefonen. Vi hade det högsta budet än så länge, men så ringer telefonen. Den andra har bjutt över. Och så vi, sen så han och vi igen. Sen fem i två ringer mäklaren och berättar att den andra lagt in ett bud på 1 280 000 kronor. Och där sa vi stopp. Vi kan ju inte bjuda hur mycket som helst. Huset är ju inte värt så mycket heller. Men vad jag ångrar att vi inte sa 1 290 tusen. Men som sagt... huset var inte värt det men jag ville ha DET huset. Det var så perfekt. Allt! Och man har fantiserat om att bo där, hur man skulle fixa och dona. Och så var det en *#¤% som bjöd över. Så besviken, och så arga vi var. Det var tur att jag hade tackat ja till jobb på kvällen så tankarna fick komma till något annat.

Just nu avskyr jag att vara fattig. Jag vill vara rik med massor av pengar så kunde vi köpt det dära huset eller något annat vackert hus som finns till salu för miljonbelopp.

Snart är det lördag och efter jobb och ätning så åker vi och hälsar på våran lilla katt. Våran lilla Thea som den blev att heta tillslut.
På söndag innan jobb så ska vi iväg och kolla på ett hus på Björkelangen. Bilder och planlösning ser hur bra ut som helst så vi kommer nog lägga ett bud på det. Och inte alltför dyrt var det heller. Så kanske, kanske så kommer vi fira jul i vårt eget hus! Eller ja... det är ju ett parhus men ändå det var snyggt och blir vårt eget.

Till helgen som kommer så ska jag äntligen till Falun igen. Bent ska cykla Långa Lugnet och så ska vi träffa mina nära och kära! Ska bli underbart att komma sig hem igen!