Annas egna blogg

Idag är ingen vanlig dag, för idag har jag födelsedag, hurra hurra HURRA!!!

Ja, lite får man väl fira sig själv eller hur? Vad har hänt idag då? Ja, började ju fira redan i tisdags. Fick presentkort på H&M av svärföräldrana och en halskedja av min käre sambo. Fick ju öppna lite tidigare, men det var vad jag ville. Hellre sprida ut det än att få allt på samma dag. Och halskedjan är så fin så fin. Där hänger ringen numer, istället för på en annan ful kedja som inte ens passade till ringen.
Idag då? Jag åkte på jobb och kom dit och fick ett grattiskort från stora och små på småbarnshuset. Det var riktigt fint och trevligt att bli grattad faktiskt. Kändes mycket bättre än vad jag hade tänkt. Men det är för att de är så härliga människor allesammans! Sen så kom det ett blombud med blommor till mig. Gissa vem som var förvånad. Läste kortet och såg att det var från min älskling. (Du är inte sann) Det var den bästa presenten jag fått på år och dar. Så enkelt och så underbart. Tusen tack för dem!
Sen har jag fått grattishälsningar lite här och var och det är också alltid trevligt. Hittills har det varit en bra dag även om jag inte gillar att fylla år.

Och sen något som är bra som hänt idag är att jag blev sjukskriven 15%, alltså anställningen på gammelhemmet som är under helgerna. Så det är denna helg och den om tre veckor. Ärligt ska det bli skönt att slippa det för det är inte så lätt där alla gånger. Stressigt värre! Men å andra sidan så är det ju trevligt att träffa arbetskamraterna, fast det gör jag ju ändå inte för jag är ju ensam på min helg och har bara vikarier med mig.

Nä....grattis till mig själv, eller som rubriken lyder! Gratulerer med dagen Anna!

Nu har jag jobbat fyra dagar denna vecka, och är helt slutkörd. Är det på grund av graviditeten eller för att det är himla mycket på jobbet, eller är det en kombination? Det underlättar inte att det dessutom är jobbigt på hemmafronten heller, psykiskt. Både med en kommande flytt som kommer att ske över ett fåtal dagar, när vi samtidigt jobbar. Förhoppningsvis får vi komma in sista helgen i september. Annars kommer jag bryta ihop. Orkar inte med all denna stress.
Och till råga på allt ska jag jobba tre dagar till denna vecka, och lägger man på nästa vecka så är det åtta dagar kvar på jobb innan det är helg och vi ska till Göteborg och Ullared.
Jag kommer inte orka. Jag vill ta ledigt och åka bort och komma tillbaka när allt är klart. Kan ta med mig Theo så han inte är ivägen.

Det hade nog varit så här även om jag inte varit gravid, men har en misstanke att jag skulle orkat lite mera. I vintras jobbade jag ju tolv dagar i rad utan att klaga, även om den trettonde och lediga dagen var efterlängtad.

Magen växer och vissa dagar känner jag mig som en fet kossa. Andra dagar känner jag mig inte gravid alls. Än så länge ser jag väl fet ut antar jag, eftersom många på jobbet inte ser magen. Fick senast idag en kommentar att jag inte alls var så stor för att få i december. Undrar hur de såg ut, eller om de glömt bort allt! Jag vet inte. Magen står ju inte ut direkt, men nog tycker jag att det är en gravidmage alltid. Men å andra sidan vet de ju inte hur jag såg ut innan heller.

Just ja.... appropå jobbigt, imorgon så åker vi till Elverum och ska bo på camping i en stuga. På lördag är det upp vid fem/halv sex och sen åka till Roma där B startar i Birken-rittet (cykeltävling) och jag ska köra till Lillehammer och hämta upp honom där några timmar efteråt. Och jobba på äldreboendet efteråt och upp tidigt på söndagen. Härligt värre! Eller inte! Ja, det är inte lätt just nu. Men det är bara bita ihop och hålla ut och skippa allt som heter socialt liv.

Önska mig lycka till är ni snälla! Det lär behövas!

Ja, det blir väl inte Astrid Leah Lovisa. Varför? B's familj gillar inte Lovisa och har skapat en negativ klang i namnet för B. Visst, till viss del kan jag förstå men blir så förbannad att de inte kan acceptera vad vi valt utan istället göra en jäkla cirkus av det hela. Ja, blir det inte Lovisa så vill jag inte ha de andra två namnen heller. Överreagerar? Nej nej.... har massa anledningar till att jag inte vill ha de andra två som det ser ut nu. Har mycket bättre förslag till släktnamn och kommer betyda mycket mer för mig än Astrid, som är delvis från min gammalmormor som jag aldrig träffat eller mins. Och mamma kom med ett bra förslag till andra namn som jag gillar också. Och kommer B's familj gilla det? Nej inte alls, men det skiter jag totalt i. Och denna gång kommer de inte få chansen att jävlas. För det första så har vi varit tillmötesgående och bytt namn och det, det är mycket mer än vad de förtjänar. Så nu är det bara för dem att tacka och ta emot. Och jag äver övertygad om att oavsett vilket namn vi väljer så kommer de inte gilla det.
Personligen skulle jag välja Lovisa ENBART för att jävlas. Och att vi bytt namn? Det behöver de inte få veta, och om de mot all förmodan skulle läsa detta, ja... då får de väl något mer att tänka på. För att jag är tyst över deras beteende kan de ju glömma. Är det någon som frågar så varför ska jag ljuga?

Jag förbannad? Nejdå... inte alls. Det är bara som det verkar! Kan väl tillägga att B's familj inte klättrar uppåt på "tycka-om-stegen". Endel är ju inte ens i närheten av den.

För övrigt så mår Pyret bra och rör sig ständigt mera. Ser utanpå magen och B har verkligen kännt dem utan tvekan och sett dessutom sett dem.

Kanske dags att uppdatera lite. Var ett tag sedan och jag har egentligen inte större ork att sitta här, men ska försöka vara vaken ett litet tag till. I måndags började jobbet på allvar. Barn kom in i bilden och vi går fulla dagar och på schema. Alltså inte samma tid varje dag. Stress stress och åter stress. Upp tidigt, måste minst åka 1 timme för jobbstart, kan bli två timmar om det visar sig att jag ALLTID kommer försent. Jobba 7,5timme med att passa småbarn och så hem, som kommer ta mellan 1-2,5timme. Räkna ut de dagarna ni! Vet inte hur länge jag kommer att orka, hoppas det är så hektiskt dessa första dagar och att det lugnar ner sig. Och ryggen värker som bara den. Hoppas det går över tills imorgon när det blir en ny dag med hårdkörning för ryggen. Även om jag tänker på hållning och ställningar så är det inte så lätt när barn vill bli burna och jag kan ju inte hela tiden skippa över till de andra, speciellt inte när barnet i fråga bara vill vara hos mig.

I helgen så var jag och B och ett par vänner till oss i Trysil. Eller snarare lite utanför i deras hytte. Det var en underbar helg, koppla av och gå på tur i fjället. Mer sådant. Och deras tax och vår lilla Theo lekte bra samman. Haha...ibland var det roligare att se på dem än att spela spel eller vad vi nu gjorde när vi var i stugan. På söndagen var jag dålig. Trodde mest att det var för att jag var så trött. De andra gick på tur och jag la mig på soffan och somna direkt och sov de två timmar de var borta. Och var lika trött efteråt med. Sen kom illamåendet som börjar mer och mer försvinna nu, tre dygn senare. Hoppas det går över så jag får uppleva några härliga dagar med. Vet att de finns för dem har jag upplevt så sent som i lördags och så gott som hela förra veckan. Kom igen säger jag bara, låt mig få slippa illamående och spysjuk, i alla fall på jobbtid.

För övrigt? Ja....just nu finns det väl inte så mycket mer att säga. Längtar till helgen kanske! Ja.... det är något som jag verkligen gör. Så det skriver jag!

Är så fruktansvärt arg så ni anar inte. Kan och vill inte rabbla upp allt här, men att jag är arg kan jag skriva. Och att jag är det på grund av några som gjort mig arg tidigare.
Jag säger bara en sak: vårt liv = vårt val! Så enkelt är det, den som inte kan ta det kan sticka och brinna någonstans där jag slipper se eller känna röken.

För övrigt så har jag avverkat min tredje dag på mitt nya jobb. Vet vilka jag kommer arbeta samman med. Eller ja, fyra av dem. Det kommer tre till så småningom. Och hittills känns det som ett bra gäng. Denna vecka kommer vara något stressig för att hinna med allt, men vi ska försöka så gott det går. På måndag kommer barnen och då ska det vara klart. Åtminstone så klart så man kan ha dagisverksamhet i lokalerna. Frågan är om vi lyckas, för hantverkarna är inte klara än heller.

Ser fortfarande att tiden sniglar sig frammåt. När jag är på jobbet så säger det swisch så är tiden förbi, men till och från jobb och hemma... nej, du... det går så sakta så sakta. Hoppas att jobbet känns lika kort resten av hösten.

Sen till sist en liten undersökelse...
Vad tycker ni om namnet (namnen) Astrid Leah Lovisa??? Vi hade tänkt ha Lovisa som tilltalsnamn kan tilläggas med...
Är något av namnen fula? Varför? Är det fina så säg det med?
Det finns en anledning till frågan och får jag resultat så kanske jag berättar hur det ligger till.

Ja, så var det lördag. Igen eller äntligen? Jag vet inte vad man ska säga. Vill ju helst att tiden ska gå fort fort. Men ja... den tycks ha sin egen rytm. Är för övrigt himla trött. Länge sedan jag var så här tror jag. Hoppas det går över så jag har ork att jobba i veckan och veckorna framöver. 15veckor till.... sen så... går jag ut i mammaledighet, men pyret kommer inte förrän om 18v. Enligt termin så ska hon dykt fram om 18v men jag tror nog att vi får vänta ytterligare några dagar.

Är det någon som kan komma med något bra tips om hur man slipper att vara så trött hela tiden?

Det är nu inte många timmar kvar tills jag börjar på nytt jobb. Nervös? Vet inte, lite spänd förväntan kanske är bättre ord. Träffa alla som ska jobba där och se hur man passar in. Mer nervös inför fredagen tror jag. Visst, de flesta kommer säkert få veta att jag väntar barn imorgon då jag tänkt berätta för ledaren innan vi börjar. Men annars? Är det alkohol med i bilden på fredag? Hur stor berusningsgrad kommer det vara? Har ju ingen aning om vilka människor det här är. Kan vara helt reko men ja... kan väl hoppas att det inte blir så illa eftersom det ska vara gruppövningar i det hela med.

Väntar nu på att hänga upp lite tvätt sen ska jag lägga mig och läsa och hoppas att jag blir trött. Inatt som var så la jag från min boken vid ett för att det kändes som det var dags att sova och sen låg jag och halvslumrade hela natten och förmiddagen. Det har jag ingen lust till att göra denna natt.

Men det känns skönt att börja jobba i alla fall. Så jag får gjort något på dagarna. Dessa två arbetslösa dagar har bara  varit att slappa i sängen med den härliga boken. Kan inte släppa den, den är ju så bra. Läser andra boken i serien Millennium av Stieg Larsson. De flesta har väl säkert läst den redan, om inte? så är det dags att börja nu.

Ja på torsdag börjar jag det nya jobbet. Börjar klockan 9.00 men tänkte hinna dit lite innan och berätta för dem att jag behöver gå i permision (som det  heter här) i slutet av november. 21:a för att vara exakt. Ser både fram emot jobbet samtidigt som jag bävar mig för det. Men det ska nog gå bra allt samman.
7 dagar kvar på äldrehemmet har jag också. Avverkade en kväll igår så nu har jag 4 kvällar och 3 dagar kvar där och kanske kanske någon extra någon gång. Men jag vet inte. Ville få byta en lördag för jag ska bort, men det gick inte och inte kan jag få ledigt heller. Varför? Jo, för den helgen jag jobbar är det redan så många som är vakanta, så det behövs flera vikarier ändå. Och inte får jag byta men någon vikarie heller, för den kanske kan jobba ändå den helgen. Blir så irriterande på det där. Ska jag straffas för att jag blivit satt på fel helg, för att det inte är så många som vill ha små helgtjänster? Ja, tydligen så blir jag det. Så just nu har jag ingen lust att ta något extra där, de får sköta sig själva.
Så den dagen jag ville vara ledig men nu inte får missar jag en cykeltävling som B ska vara med på. Jag kommer följa med upp på fredagen och sen vara med på starten, sen måste jag åka hem. Och kan inte Bs föräldrar hämta honom... ja då får jag helt enkelt stanna hemma och B vara själv. För hur ska han annars komma hem? Eller så sjukanmäler jag mig, svårare än så är det inte. Men det är emot mina principer, men vi har lagt ut mycket pengar på att vara med på Birkerbeinern (eller hur det nu stavas) så att utebli är uteslutet. Då tar jag hellre eventuellt allt skit jag kommer få. Blir ju ändå inte kvar så länge till.
Sur? Jag? Nä, aldrig. Hur kan ni tro något sådant?