Tillsammans är man inte alltid så stark!

Idag skriver Aftonbladet att regeringen tappat hundratusentals röster. Är det så konstigt egentligen? Titta bara på hur de sköter Sverige, så kan man lätt räkna ut resultatet. Många var trötta på Göran Persson, och valde därefter någon annan. Någon som hade talförmåga och kan hända såg bra ut på bild. Men det är inte ytan som räknas, och det har vi fått bittert erfara. Jag röstade inte på Göran Persson, jag röstad på Socialdemokraterna. Jag skulle vilja veta de som röstade blått gjorde det för partiets åsikter eller om de röstade på personen som företrädde partiet. Enligt min uppfattning så var förra varet ett enda stort personval.
Nu har Svenskarna lärt känna den nya statsministern och insett att allt inte är som det verkar i första stund. A-kassan har tappat medlemmar, för det är för dyrt. Facket har tappat sina medlemmar, för det är för dyrt. Snart går vi tillbaka i tiden där arbetsmarknaden styrde allt och allt som heter männskligt försvinner. Nä riktigt så illa är det väl inte än, och det kommer förmodligen inte bli så heller för vid nästa val kommer de blå partierna förlora, STORT!.


Själv har man ju flytt landet. Har länge sagt att när Sverige får blå regering så flyttar jag till Norge. Och här bor jag nu. Av många skäl måste jag ju säga. Det är väl inte enbart för alliansen, men de gjorde det lättare att flytta och nu ser jag ju att jag haft rätt. Jag tycker bara så synd på dem som det onda drabbar. De oskyldiga. Skulle kunna skriva radvis om sjukskrivningar och dess bidrag. Men jag låter bli. Tror jag. Det är inte alltid som människor vill vara sjuka istället för att gå till jobb. Det finns faktiskt människor som blir drabbade av sjukdomar som hellre skulle velat jobba istället för att vara sjuka. Och tro det eller ej, dessa människor utgör majoriteten av de som får/fick bidrag. Men, om man ska tro regeringen och media så är det tvärtom.

Allt är inte alltid som det verkar vara!

Upprörande

Sitter och läser på Aftonbladet och det är mycket som upprör mig. Fast det är det väl alltid, mer eller mindre. Jag brukar bara läsa rubrikerna på allt och sen läsa lite mera ingående på vissa saker.
Idag så blev det mera om mordet på en förskollärare, där tre stycken friades för mordet för att åklagaren sa att hon dog av drunkning och inte av yxslagen som tydligen var fallet. MEN HALLÅ! Spelar det någon roll hur hon dog? Att de mördade henne är klart men inte av vad hon dog av. Hur dumt får det svenska rättsväsendet vara egentligen? Fattar det inte, men fängelsestraff fick de i alla fall. Men de skulle även varit för mord.

Nästa som upprörde mig handlade om julskinkan. Kanske ingenting jämfört med allt det andra, men det är det på sitt sätt. Varför göra om något som redan är bra. Tillsätt vatten som försvagar smaken, för att senare tillsätta smakförstärkare. Nu måste man läsa innehållsförteckningen. Nog ser jag efter när jag köper julskinkan, hur mycket fett det är och hur mjuk den verkar. För jag har köpt nitlotter. Men att de gjorde så där hade jag ingen aning om, men nu förstår man varför skinkorna smakar som de gör. Är uppväxt med hemkött så måste väl försöka få ta på äkta kött direkt från slaktaren. Men det får bli när man får en större frys.

Och sist men inte minst läser jag om en bebis som fått massor av ben brytna i kroppen, däribland skallbenet. Hur kan man vara så grym mot ett litet barn. Hur kan man ens komma på tanken att skada något så oskyldigt. Men det är sjuka föräldrar som gör sådant och de behöver vård och skola om hur man tar hand om barn. När min lillebror föddes så delade han rum med en bebisflicka vars mor skakade henne för att hon skulle var tyst. Sen lämnade modern henne på skötbordet för att sitta och prata i telefon i säkert en timme. Har ingen aning om vad som hände sedan. Undrar ibland hur det är med den lilla flickan. Om hon har det bättre och om hur det är med hennes föräldrar.

Upprörande är det! Och det är därför jag inte klarar av att se på nyheterna på TV. Via tidningar så kan man välja och läsa det man vill och bläddra vidare om man vill. Det kan man inte med teven. Där får man minsann ta det man får. Fast här i Norge så är nyheterna än så länge inte så värst deprimerande. Men jag kollar inte så ofta heller.

Till jul önskar jag mig en bättre värld!

Sjukhatning

Jag hatar att vara sjuk. Speciellt när man inte kan jobba. Och visst skulle jag nog kunnat jobba i sig, men man får inte ha feber på barnehagen. Och mycket feber har jag ju inte, men lite är alltid tillräckligt.
Sår i halsen har jag, det fick jag erfara när jag åt sådant där pulvergodis. Tog lite grann och det sved sved sved och gjorde ONT. Tårarna bara rann och jag sprang till toan för jag trodde jag skulle hosta upp hela innehållet. Men det lugnade ner sig, men det gör fortfarande ont.

Så här sittar jag då, hemma och blir tokig på katten som leker med ALLT och inte vet vad ett nej betyder. För när han leker är han i sin egen värld, och när jag tar tag i honom efter att ha sagt nej ett antal gånger så ser han så förvånad ut, liksom "Vaddå, gjorde jag fel nu?" Sen tittar han på mig så dära sött och så blinkar han lite som att säga förlåt. Och så fortsätter han men då hinner han inte hamna i sin värld förrän jag säger nej igen. Galna katt!

Och bortskämd är han till tusen. Bent skämmer bort honom mest, jag försöker begränsa det lite, säger nej och åter nej, medan Bent säger, men se så söt han är, Kom då! Och så får Theo sitta vid bordet, när vi äter! SUCK!

Livet här i Norge är inte lätt alla gånger!





Kaxig katt

Ja, det är Theodor i hög grad. Har inte sett makan till katt någonsin. Hade besök i helgen, av två stora hundar. En sibirian huskey och en blandning mellan collie och schäffer. Och denna lilla katt han visade minsann vart skåpet skulle stå. Nu är hundarna kattvan och katten är uppvuxen med hund, men ändå. När vi fick besök av en tax då var han rädd, stackarn. Satt uppe på ryggstödet till en fotölj hela tiden.
Men i helgen så var det han som var kung! På fredagen var det rena ciruksen här, skämdes ordenltligt. Sen så lugnade han ner sig lite grann men man fick säga till honom då och då. Hundarna ska ju vilja komma tillbaka hit också!

Till helgen åker vi till Göteborg! Det ska bli skoj!

Mycket jobb blir det...

M. 7,5h
T. 7,75h
O. 7h
T. 6,5h
F. 8h
L. 5,5h
S. 7,75h
M. 7h
T. 7,5h
O. 4h
O/T. 9,25h
T. 3,5h
F. 6,25h
L. Fri
S. 5,5h
M. 7h + 5,5h

Så har det sett ut för mig veckan som var och veckan som kommer. Mitt upp i allt! Det är rätt mycket, med tanke på att efter 14dagar jobb på 15dagar möjliga så har jag jobbat mer denna månad än vad jag gjort någon annan månad sen mars. Tvivlar på om det riktigt blev så mycket ens för hela detta år. Och mer timmar lär det ju bli! Men det är rätt så roligt ändå, kommer synas på lönen sen. Men mer än fem dagar i streck vet jag inte om man borde jobba. Men det går väl när man är ung.

Den som spar han har!

Ja, det är så sant som det är sagt. Jag har länge haft ett par svarta strumpbyxor av den lite tjockare varianten. Efter några års bruk så var det stora hål vid tårna och vid ena hälen. Har länge tänkt att kasta dem, men det har på något sätt inte blivit av. I fredags skulle jag ut och äta mat med jobbet och sökte med ljus och lykta efter mina legg-ins, men fann dem inte. De var puts veck! Så jag fann mina strumpbyxor och klippte av dem fötterna. Det var ju inte så att jag tänkte på det på en gång, utan jag tänkte att ja...då får jag väl ta mina strumpbyxor, och när de kom på så påminndes jag om hålen. Det var då jag tog fram saxen och gjorde egna leggins. Supert!

Och jag har för fjärde gången fått användning för min klänning som jag köpte i somras. Men i fredags hade jag den som kjol, och det gick alldeles utmärkt! Så Nu vet jag vad jag ska ha till julen, ska bara fundera på vad jag ska ha upptill. Hade en snygg linne nu, med kavaj över, men kavajen är lite liten så den vill jag inte ha till jul.

Imorgon så gör jag min sista dag av åtta i streck. Vad jag vet nu! Det dyker säkert  upp något på tisdag, men det skulle vara behövligt med en dag vila. Natten till torsdag så ska jag gå upplärning för nattvakt. Och jobb på fredag och söndag. Så de här två veckorna jobbar jag mer än heltid. Det ni! Inte illa för att ha 35% anställning.

Och till helgen får jag besök av Sara och Jimmy. Det ska blir roligt som attans!!!

Farsdag i juletider!

Är det inte förfärligt att det är så snart. Att tiden gått så oerhört fort? Och framför allt... hur kan det vara juletider allaredan? Det är en gåta för mig som är obesvar. Eller ja...nästan! Men julsaker har det funnits någon vecka nu, är det inte lite för tidigt för sådant? Jag tycker det ska vara som förr när första juldagen eller vad man ska kalla det är skyltsöndagen. Innan dess borde det vara bannlyst med julsaker i butikerna. Men de vill väl sälja mycket antar jag och får väl mera sålt så här. Men fel är det!

På söndag är det farsdag. Både här och där hemma i Sverige. Morsdag firas på skilda dagar och till och med månader. Men farsdag är densamma. Den firas andra söndagen i november och har liksom morsdag sitt ursprung i 1910-talets USA. Initiativet kom från Mrs. Sondra B. Dodd som ville hedra sin far för att han ensam fostrat sju barn efter att deras mor dött i barnsäng och den första farsdag firandet skedde den 19 juni 1910.
Till Sverige kom traditionen 1931 och dagen firades i juni även i Norden för att senare flyttas fram till november för att det skulle vara bättre i förhållande till morsdag.

Många anser att dessa dagar är handelsmännens påfund men så är inte fallet. Även om de utnyttjar dagarnas köpkraft. Se alla dessa farsdags-kort, massor med choklad och annat ståhej.
Hur ska man fira far egentligen? För vad gör han för skillnad på farsdag och andra dagar? Ingenting skulle jag tro, men jag tycker det är bra att det finns en dag för att hedra våra föräldrar, även om det är synd att det skulle behöva just en sådan dag.

Man borde ju kunna uppmärksamma våra föräldrar när som helst. Jag som befinner mig ett antal mil ifrån min pappa har skickat honom ett fint kort med lite innehåll i. Förr om åren har jag besökt honom och gett honom årets upplaga av Guinness Rekordbok, med undantaget förra året. Hädanefter så blir det väl kort skulle jag tro. Lite svårt att skicka presenter så där. Han kan få något extra till julen, precis som mamma. Just för att de är mina föräldrar.

Eftertankar!

I dubbelbemärkelse. Förra veckan var jag på Åsengården i Dalarna, Sverige. Det var en mycket trevligt upplevelse. Lite lustig med för den delen. Var länge sedan jag var med på en unf-händelse. Kände mig mycket gammal men väldigt van till allt. Och i år var det inte lika kaotiskt som förra året så det var så lugnt så. Man sov ju inte riktigt lika bra då man skulle kunna få gå upp mitt i natten om det hände något, men det hände ingenting. En väldigt härlig vecka på många vis. Träffade mina vänner i UNF Dalarna igen och träffade en hel drös med andra människor. Men om det blir några fler gånger är mycket svårt att avgöra. Nästa år blir det 10års jubileum för Kursveckan varav jag varit med i 5år. Så kanske man skulle göra ett undantag. Det får väl märkas... fyra år är också väldigt duktigt gjort.

Åkte hem i fredags via Sara i Borlänge. Skulle ändå köra Miriam till Leksand annars, och när jag kom hem räknade jag ut att närmsta vägen från Leksand och hem är via Borlänge, så bra att jag valde den vägen. Var himla trist att åka själv så långt. Varit i Dalarna utan att vara hemma, det kändes konstigt. Och tråkigt. Fick riktig hemlängtan måste jag medge. Men till Norge kom jag och hem till en busande Theo. Grabbarna hemma hade nog saknat mig trots allt.

Lördagen var bara att ta det lugnt, och söndagen gick vi en tur till Elgheia. Idag har jag jobbat på barnehagen och ska dit igen på onsdag. Imorgon, torsdag, lördag och söndag ska jag till Björkelangen sykehjem. Så fredag fri dag då... och kanske kanske ska på julbord med Björkelangen jobbet. Blir inge Sörumjobb denna vecka i vart fall.
Hej och hå vad tiden går. Sex veckor kvar till jul. Önskelistor skrivs väl runt om i världen. Min kommer vid ett senare tillfälle.