Snart är det dags!

Ja på torsdag börjar jag det nya jobbet. Börjar klockan 9.00 men tänkte hinna dit lite innan och berätta för dem att jag behöver gå i permision (som det  heter här) i slutet av november. 21:a för att vara exakt. Ser både fram emot jobbet samtidigt som jag bävar mig för det. Men det ska nog gå bra allt samman.
7 dagar kvar på äldrehemmet har jag också. Avverkade en kväll igår så nu har jag 4 kvällar och 3 dagar kvar där och kanske kanske någon extra någon gång. Men jag vet inte. Ville få byta en lördag för jag ska bort, men det gick inte och inte kan jag få ledigt heller. Varför? Jo, för den helgen jag jobbar är det redan så många som är vakanta, så det behövs flera vikarier ändå. Och inte får jag byta men någon vikarie heller, för den kanske kan jobba ändå den helgen. Blir så irriterande på det där. Ska jag straffas för att jag blivit satt på fel helg, för att det inte är så många som vill ha små helgtjänster? Ja, tydligen så blir jag det. Så just nu har jag ingen lust att ta något extra där, de får sköta sig själva.
Så den dagen jag ville vara ledig men nu inte får missar jag en cykeltävling som B ska vara med på. Jag kommer följa med upp på fredagen och sen vara med på starten, sen måste jag åka hem. Och kan inte Bs föräldrar hämta honom... ja då får jag helt enkelt stanna hemma och B vara själv. För hur ska han annars komma hem? Eller så sjukanmäler jag mig, svårare än så är det inte. Men det är emot mina principer, men vi har lagt ut mycket pengar på att vara med på Birkerbeinern (eller hur det nu stavas) så att utebli är uteslutet. Då tar jag hellre eventuellt allt skit jag kommer få. Blir ju ändå inte kvar så länge till.
Sur? Jag? Nä, aldrig. Hur kan ni tro något sådant?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback