Annas egna blogg

Igår var det en dag av besvikelse. Vi hade lagt in ett bud i söndags på ett jättefint hus och igår började budgivningen. Sammanlagt var vi tre styckens om bjöd. En hoppade av ganska tidigt men strax innan så kom den tredje in i bilden. Och vi höjde omvartannat hela tiden. Klockan 14 så skulle allt vara klart. Från halv ett till kvart i två så var det tyst i telefonen. Vi hade det högsta budet än så länge, men så ringer telefonen. Den andra har bjutt över. Och så vi, sen så han och vi igen. Sen fem i två ringer mäklaren och berättar att den andra lagt in ett bud på 1 280 000 kronor. Och där sa vi stopp. Vi kan ju inte bjuda hur mycket som helst. Huset är ju inte värt så mycket heller. Men vad jag ångrar att vi inte sa 1 290 tusen. Men som sagt... huset var inte värt det men jag ville ha DET huset. Det var så perfekt. Allt! Och man har fantiserat om att bo där, hur man skulle fixa och dona. Och så var det en *#¤% som bjöd över. Så besviken, och så arga vi var. Det var tur att jag hade tackat ja till jobb på kvällen så tankarna fick komma till något annat.

Just nu avskyr jag att vara fattig. Jag vill vara rik med massor av pengar så kunde vi köpt det dära huset eller något annat vackert hus som finns till salu för miljonbelopp.