Tröttsamt
Trött och jag vill sova. Har sovit hela kvällen men är likaväl trött så det dröjer inte länge förrän jag ligger i sängen. Hoppas bara att jag får sova denna natten. Har knappt sovit alls i två nätter irad. Sov en stund på tisdagkväll och tänkte att det kunde varit därför men igår höll jag mig vaken hela dagen för att jag skulle få sova på natten, speciellt när jag skulle upp tidigt idag och jobba. Men nej då, inte kunde jag sova för det inte. Så idag när jag kom hem från jobbet åt jag lite grann och sen la jag mig. Tog ett tag innan jag somnade men sen så var allt bara borta. Vaknade några timmar senare och jag har verkligen sovit. Tungt!
Det är konstigt det där, ibland så känner man sig verkligen utvilad. Man känner att man har sovit och då oftast gott. Och ibland så känner man att man inte sovit alls. Säkert har man varit i halvdvala, halvt sovande och halvt vaken. Det är sådana nätter jag har haft nu, och sådan brukar jag få ibland. Kommer allt oftare. Hoppas bara att jag inte blir som min mor som har problem med att sova.
Och ibland så vet man att man har sovit, för tiden har liksom sprungit iväg, men man har inget minne om att man sovit. Man är helt borta från omvärden. Okontaktbar! Så var det ikväll när jag sov. Skulle någon prata med mig eller något hända så skulle jag inte märka av det. Eller åtminstone inte minnas det efteråt.
Jag vill så gärna ha ett annat jobb. Jag vill inte jobba där mera. Eller jo, vissa äldre är så mysiga och det går an att prata med och se efter. Men det finns några få, tyvärr inte på samma avdelning så man kan slippa dem, som gör att hela jobbet känns piss. Och när känslan av att man bara inte orkar med personerna i fråga och det inte håller så vill jag bara bort bort bort.
Men som tur är så är jag inte ensam om att tycka detta. Men jag tänker få jobbet på think. Det bara är så!
Det är konstigt det där, ibland så känner man sig verkligen utvilad. Man känner att man har sovit och då oftast gott. Och ibland så känner man att man inte sovit alls. Säkert har man varit i halvdvala, halvt sovande och halvt vaken. Det är sådana nätter jag har haft nu, och sådan brukar jag få ibland. Kommer allt oftare. Hoppas bara att jag inte blir som min mor som har problem med att sova.
Och ibland så vet man att man har sovit, för tiden har liksom sprungit iväg, men man har inget minne om att man sovit. Man är helt borta från omvärden. Okontaktbar! Så var det ikväll när jag sov. Skulle någon prata med mig eller något hända så skulle jag inte märka av det. Eller åtminstone inte minnas det efteråt.
Jag vill så gärna ha ett annat jobb. Jag vill inte jobba där mera. Eller jo, vissa äldre är så mysiga och det går an att prata med och se efter. Men det finns några få, tyvärr inte på samma avdelning så man kan slippa dem, som gör att hela jobbet känns piss. Och när känslan av att man bara inte orkar med personerna i fråga och det inte håller så vill jag bara bort bort bort.
Men som tur är så är jag inte ensam om att tycka detta. Men jag tänker få jobbet på think. Det bara är så!
Kommentarer
Trackback