Annas egna blogg

Ja, minst sagt. Och snart är det över. Lättad? Ja, det är jag. För det börjar bli lite jobbigt nu. Tungt och magen är i vägen. Tungt vet jag inte om det är rätt ord. Det är bara det att magen är så stor att den trycker uppåt och då blir det svårt att andas och det är det som är tungt.
Och förståss inte få sova en hel natt oavbrutet. Men det var ju länge sen nu, så jag borde ju vara van. Men nu har jag börjat få ont överallt runt bäckenet. Att bara vakna för att gå på toa är väl okej, då somnar man ju så snabbt igen. Men inte nu inte. Hoppas bara att jag håller ut att jobba två veckor till. Det ska jag väl klara?

Annars då? Huvudet ner och fötterna upp! Ja, för mig är det tvärtom då. Men pyret är fixerat med huvudet ner fick jag veta av barnmorskan idag. Jaha! Då blev det inte som det var sagt då. De har ju sagt att när bebisen lägger sig rätt så kommer magen sjunka = lättare att andas och mindre ont i revbenen pga trycket. Har det blivit så? Har inte märkt ett jota kan jag säga. Snarare har det blivit svårare att andas de senaste veckorna.

Men vill jag ha slut på graviditeten? Både ja och nej. Vill ju se pyret och hålla henne i famnen men samtidigt, gillar jag min mage med. Så länge jag är sådan att magen inte är i vägen.
Inte långt kvar heller. Imorgon så är det 5 veckor kvar till svensk termin. Det ni! Få se när pyret behagar sig att komma ut i verkligheten.