Bubbelsoffa
Ja, igår var jag till läkaren. Och jag ruskar bara på huvudet. Till slut gick det ju bra, eller ja... bra och bra. Blev ju sjukskriven som jag delvis ville men vägen dit. Jag säger då det. Har ju en vikarie för min vanliga läkare är mammaledig, eller ja hon ska väl ha barn vilken dag som helst nu. Men eftersom frågan var sjukskrivning så måste jag ju till läkaren, har annars valt att gå de sista gångerna till barnmorskan.
Jag förklarade hur det låg till, att jag har två veckor kvar att arbeta, 5 veckor kvar till beräknad födsel och att jag känner att jag inte riktigt orkar med jobbet. Har ont annars och det förvärras på jobbet. Lade även till att jag jobber på dagis med 0-3åringar. Han frågar mig om jag kan tänka mig att vara ledig tre dagar i veckan iställt för två. Ja, jo nog skulle jag vilja jobba så mycket som möjligt men jag vet faktiskt inte om jag orkar det. Jag jobbade fredag sist och så onsdag denna vecka och det tog knäcken på mig. Arbeteskollegorna såg tillochmed att något inte stämde med mig.
Då förklarar han att det är väldigt viktigt att vara aktiv när man är gravid och inte bara vara hemma. Jo tack, det vet jag med tänkte jag. Men om jag inte orkar då? Jaja, sa bara att det vet jag. Sen frågar han mig om jag vet att jag har rätt att gå hem tre veckor innan bf, jo det vet jag sa jag och sa också att det tänker jag göra. Nog för att jag visste att så var fallet, men jag trodde inte att man kunde jobba längre om man ville. Trodde att man var tvungen att gå hem tre veckor innan bf.
Sen frågar han mig när jag har bf och jag svarar (igen) med datum. Och då funderar han lite och säger att då går jag ju ut i permision om två veckor. Ja det stämmer säger jag. (Suckar inombords och tänker att det har jag ju redan sagt). Han säger då att då är det ju inget att snacka om och ger mig 100% sjukskrivning. HALLÅ? Allt tjafs för att sedan komma till samma slutsats som mig? Suck!!!
Efteråt så var han jättetrevlig, frågade om det var det första barnet och berättade att han själv hade en liten tjej hemma. Frågar om vi vet kön och småpratar lite. När han skrivit ut papprena så konstaterar han att jag har ju ändå jobbat länge med tanke på det arbete jag har, och just med 0-3åringar.
Jaja.... säger då det. Kan inte annat än skratta nu, men då...då var jag beredd att byta läkare ett år.
Till överskriften då.... senare igår kväll var vi och kollade på en soffa i Jessheim. Den var fin, välvårdad och skön att sitta i så till helgen ska vi hämta hem den. Efter det så var vi på Trento Spa i Jessheim och badade bubbelpool. Det var härligt det. Åt på McDonalds på vägen hem och när vi väl var hemma gick jag raka vägen in och la mig. Somnade nog på en gång. Helt utsliten var jag. Hade ju även gått på storsenter innan vi tittade på soffan med. Så en slappardag var det sannerligen inte. Men trevlig!
Jag förklarade hur det låg till, att jag har två veckor kvar att arbeta, 5 veckor kvar till beräknad födsel och att jag känner att jag inte riktigt orkar med jobbet. Har ont annars och det förvärras på jobbet. Lade även till att jag jobber på dagis med 0-3åringar. Han frågar mig om jag kan tänka mig att vara ledig tre dagar i veckan iställt för två. Ja, jo nog skulle jag vilja jobba så mycket som möjligt men jag vet faktiskt inte om jag orkar det. Jag jobbade fredag sist och så onsdag denna vecka och det tog knäcken på mig. Arbeteskollegorna såg tillochmed att något inte stämde med mig.
Då förklarar han att det är väldigt viktigt att vara aktiv när man är gravid och inte bara vara hemma. Jo tack, det vet jag med tänkte jag. Men om jag inte orkar då? Jaja, sa bara att det vet jag. Sen frågar han mig om jag vet att jag har rätt att gå hem tre veckor innan bf, jo det vet jag sa jag och sa också att det tänker jag göra. Nog för att jag visste att så var fallet, men jag trodde inte att man kunde jobba längre om man ville. Trodde att man var tvungen att gå hem tre veckor innan bf.
Sen frågar han mig när jag har bf och jag svarar (igen) med datum. Och då funderar han lite och säger att då går jag ju ut i permision om två veckor. Ja det stämmer säger jag. (Suckar inombords och tänker att det har jag ju redan sagt). Han säger då att då är det ju inget att snacka om och ger mig 100% sjukskrivning. HALLÅ? Allt tjafs för att sedan komma till samma slutsats som mig? Suck!!!
Efteråt så var han jättetrevlig, frågade om det var det första barnet och berättade att han själv hade en liten tjej hemma. Frågar om vi vet kön och småpratar lite. När han skrivit ut papprena så konstaterar han att jag har ju ändå jobbat länge med tanke på det arbete jag har, och just med 0-3åringar.
Jaja.... säger då det. Kan inte annat än skratta nu, men då...då var jag beredd att byta läkare ett år.
Till överskriften då.... senare igår kväll var vi och kollade på en soffa i Jessheim. Den var fin, välvårdad och skön att sitta i så till helgen ska vi hämta hem den. Efter det så var vi på Trento Spa i Jessheim och badade bubbelpool. Det var härligt det. Åt på McDonalds på vägen hem och när vi väl var hemma gick jag raka vägen in och la mig. Somnade nog på en gång. Helt utsliten var jag. Hade ju även gått på storsenter innan vi tittade på soffan med. Så en slappardag var det sannerligen inte. Men trevlig!
Kommentarer
Trackback