Annas egna blogg

Idag är det 25 dagar kvar till beräknad födsel här i Norge, i Sverige så är det 23 dagar. Men eftersom jag ska föda här så får det blir nedräkning från detta lands räknesätt.
Har köpt chokladkalender som första luckan ska öppnas imorgon. Och så får vi se om vi hinner äta upp hela kalendern eller inte innan pyret kommer.
Börjar bli lite less nu på att gå runt tjock och otymplig. Även om jag är "sprek" för att vara höggravid men vaddå? Kan väl inte stanna upp för att jag har en melon som mage heller. Var i Charlottenberg i lördags och Bs mormor tyckte jag var sprek. Men det var så mycket folk, jag blir galen när det är mycket folk. När det är tomt så kan jag ta det lugnt och så, men när det är mycket folk så vill jag bara bli klar, komma fram och ta mig hem. Sen var det lite stressigt med i lördags för vi hade en tid att passa hemma med. Några som skulle komma och kolla på bilen. Och tur för dem att de köpte den, annars hade vårt stressade tid i Sverige varit förgäves.

Lördagen var en himla konstig dag egentligen. Upp och iväg, sälja bilen och laga mat. Besök och umgås, men det blev inte som tänkt då våran lilla katt inte behagade sig att komma hem. Han brukar alltid komma hem efter kanske 4-5timmar och äta och så kan han gå ut igen. Han brukar som regel alltid komma när vi ropar, om inte så kommer han gång nr 2 eller 3 när vi ropar. Men inte i lördags. Vi gick och ropade minst en gång i timmen men ingen katt. B gick ut och letade men ingen katt. Och vid tio tiden så gick vi alla ut, besöket också och letade men ingen katt. Spårlöst borta var han. Besöket gick till slut hem till sig, då de skulle upp tidigt morgonen efter. Och jag och B gick hem, för att gå ut igen lite senare. Vid elva ringde vi till Bs föräldrar och hörde om de kunde gå bort dit vi bodde förut, för Theo kanske hade kommit över vägen och känt lukten därifrån och gått dit. De gick dit och så gick de hit efteråt, men ingen katt. Borta var han. Föräldrana gick hem och vi gick in, satte dörren på glänt och så pysslade vi lite och lade oss. B hade ont i huvudet och var himla trött så han somnade efter en stund. Jag halvsov men kunde inte riktigt slappna av. Hörde massa knäppande ljud och medveten om att dörren var öppen, och på glänt så var det lite läskigt med. Prick klockan ett så kom det någon tassande in i sovrummet och där var lilla Theo. Glad över att se varandra gosade vi med varandra. Jag gick upp och stängde och låste. Och sen väckte jag B som blev jätteglad. Theo fick lite mat sen så kom han och sov i sängen hela natten. Söt som han är!
Vart han var? Ja, det undrar vi med. Men vi tror skarpt på att Theo har smitit in i ett garage på eftermiddag/kvällen och sen när bilen startat och åkt så har Theo blivit rädd och gömt sig i andra änden. Blivit instängt och utsläppt när de kom tillbaka vid ett-tiden. Passar rätt bra med, med tanke på att det var lördag och allt. Men helt säkra kan vi inte vara. Men huvudsaken är att vi har vår lilla katt hemma och att han var hel och behållen.
Tänk vad en katt kan göra en orolig...hur kommer det inte bli sen när pyret bli gammal och "glömmer" bort tiden. Den tiden, den sorgen (för pyret).