Annas egna blogg

Detta kanske är lite äckelvarning!

Det var en upplevelse måste jag säga. Vi åkte tillbaka in till förslossningen samma kväll. Kom till förlossningen kl22 med värkar ca 4-6min mellanrum. Eftersom vattnet gått så gjordes det ingen koll, utan vi skulle vänta in det hela.
Försökte vila men värkarna gjorde så himla ont när jag låg...så ville helst gå. Och att gå upp när jag låg ner var omöjligt.

Hade inte alls tänkt värkarna så... tänkte mera som starka menssmärtor, i mage och ryggområdet, och ner i benen. Men inte då... det kändes som bäckenet skulle sprängas. Kanske fanns det de andra med, men de kändes inte i jämförelse.
Fick klyx när jag kom in för att tömma tarmen. Men det kom inte ut så mycket mer än klyxet. Så vid 01 tiden så känner jag att det börjar komma där bak, gick på toa tre gånger men inget kommer. Vill inte trycka då det gjort ont de senaste dagarna. Så när barnmorskan kommer in så berättar min sambo om toabesöken för att sedan be om nytt klyx. Men hon vill undersöka mig först. Men ville att MIN barnmorska som höll på att förlösa en annan mamma skulle göra det. Men nästa gång jag kände att det tröck där bak så skulle jag ringa.

Sagt och gjort, ringde efter dem när det tröck igen... undersöktes av en annan bm och OJDÅ... jag var öppen 9cm och fosterhinnan var uttryckt som en vattenballong. Var bara att flytta över sig till födesängen. Då var klockan ca 02. Min bm kom strax efter in och satt den där fosterhjärtljudssaken på magen... värkgrejen kunde hon inte sätta dit på en gång då pga av ngt.

Blev inte alls vattenfödsel som jag ville, fick ju givetvis det, men hade inte lust att vara i vatten där och då. Ville helst bara röra mig, men det gick inte heller. Gjorde så fruktansvärt ont i fogarna och trycket i ändtarmen bara ökade och ökade... Det var verkligen hemskt. Kändes som jag skulle göra nr 2 när som helst.

Fanns ingen chans att få något smärtlindring förutom lustgas. Jag har tänkt tanken förut men skrämts av att det ska göra en snurrig och jag är en kontrollfreak. Hade masken tillgänglig hela tiden, och mellan värkarna tänkte jag att ja, jag tar nog lustgas vid nästa värk. Men under värkarna så fanns det inte en tanke på att andas in något annat än luft. Det hela gick mycket fort och väldigt fint... fort vet jag inte om jag tyckte där och då. Men det tyckte bm och nu efteråt så tycker nog jag det med. Hon kom 6timmar efter vi kommit dit. 02.28 började utdrivningsfasen och 04.04 var hon ute.

Det kändes inte alls som jag tänkt mig. Trodde det skulle göra ont i magen och inne i slidan. Men nej... höfterna var värst, sen ändtarmen. Och droppet i handleden... fick för att förlänga värkarna då de inte var långa nog. Då skrek jag som värst.

Men ut kom hon...

Hade förvarnat sambon för "fula" kommentarer. Hade väl en där jag sa... Gör det själv! till sambon. Och så vid ett tillfälle som jag minns nu när sambon berättade hade jag sagt - tryck in henne igen. Hmmm... ja... det gjorde väl ont då!

Men efteråt så var allt en bra upplevelse ändå. Hade inte tagit någon smärtlindring, det var ju min önskedröm men trodde nog att det skulle bli så ändå. Kan mycket väl tänka mig en till...

Detta blev väldigt långt så jag skippar bb-vistelsen till ett senare tillfälle. Nu vill min lilla tjej ha mat för 311 gången... inte riktigt så illa. men ibland känns det så.