Annas egna blogg

Theo är jättesöt, egentligen. Men nu har han kommit in i en trostålder. Och lyssnar verkligen inte på ett nej. Så vi har en vattenspruta som hjälp. Den tycker han inte om. Tillslut måste jag säga. Först hade vi den inställd på dusch, men då tittade han bara och ruskade på sig. Nu har vi spruten på så nu jäklar ska vi se vem det är som bestämmer. Han försöker, får han inte hoppa upp på ryggen när man sitter på en stol från den ena sidan, så får man väl testa den andra. Och får man inte göra det på mig, ja... då försöker man på Bent. Och han är galen på rentvätten. Vi har ju inget särskilt rum vi har det i, utan de händer på en ställning i sovrummet, där vet ni, är det jätte roligt att hoppa upp och klättra i kläderna, speciellt handdukar. Och åker de ner, ja då testar man några byxor. Jag blir galen. Och när man går dit och säger nej och ska hänga upp handdukarna igen, ja då flyger han på dem och klättrar medans jag tar upp dem. Idag så kom han upp på ställningen, fråga mig inte hur, men antagligen klättrat upp för något klädesplagg. Sen så var han på väg ut på ett sådant där sido ställning, men backade efter ett steg (annars hade han rivit ner allt) så åkte han igenom glipan mellan sidosaken och själva stället. Haha... då skrattade jag och Bent. Hoppas att han lärde sig något! Trodde vi! Sen är gardinerna roliga... men det har inte hänt så ofta och vi har ju som sagt vattensprutan till hjälp.

Och de säger ju att djur blir som sina ägare... numer vet vi inte om vi vill ha några barn.