Åttonde inlägget
Vardagen rullar på med en stress som påminns!
På fredag har jag bott i Umeå i tre veckor. Helknasiga veckor har det varit. Magen gör uppror. Stressigt har det varit och inte lär det lugna ner sig heller förrän lagom till påsk. Förhoppningsvis! Hur kommer jag att överleva, eller hur kommer min mage må till sommaren. Bara jag slipper krånglet jag hade för ett par år sedan. Jag vill inte ha det så igen, vill inte ens att min värsta fiende detsamma. Varför är jag stressad då? Först att komma in i en ny stad, sen att komma in i ett nytt jobb, och sen att komma in i sambolivet, sen att påbörja studier på två skolor, sen att flytten inom Umeå närmar sig. Och om detta inte var nog så lades det på ytterligare stress med att jag ska säga upp det fasta jobbet jag haft i två veckor för pojkvännen har fått jobb i Norge och vi ska flytta dit i mars. Därmed kommer det ytterligare en flytt som kommer göra mig sömnlös och stressad, och eftersom det är ett nytt land och kultur och språk så blir stressen inte mindre. Kommer vara arbetslös och de som känner mig vet hur jag blir efter ett tags arbetslöshet. STRESSAD över att inte ha jobb och orkeslös över att ha all tid i världen och stressad över att vara orkeslös, och magont och sömnlös är biverkningar av stressen som ger mindre sömn och mer magbesvär. Ja, den onda cirkeln är igång.
Men något positivt är det väl? Givetvis, studiestressen är borttagen då jag inte kommer plugga. Och jag kommer närmare hem och jag får uppleva det vackra landet norge på närmare håll. Så jag har goda förväntningar på landsflykten. Men stressen kommer finnas där men den kommer att försvinna med.
Just nu vill jag att det ska vara 5 februari, och jag ska åka hem till Falun en vecka. Efter den veckan önskar jag att det var 4mars då all flytt är klar och det är bara uppackning kvar. Önska kan man ju!
No comments!
På fredag har jag bott i Umeå i tre veckor. Helknasiga veckor har det varit. Magen gör uppror. Stressigt har det varit och inte lär det lugna ner sig heller förrän lagom till påsk. Förhoppningsvis! Hur kommer jag att överleva, eller hur kommer min mage må till sommaren. Bara jag slipper krånglet jag hade för ett par år sedan. Jag vill inte ha det så igen, vill inte ens att min värsta fiende detsamma. Varför är jag stressad då? Först att komma in i en ny stad, sen att komma in i ett nytt jobb, och sen att komma in i sambolivet, sen att påbörja studier på två skolor, sen att flytten inom Umeå närmar sig. Och om detta inte var nog så lades det på ytterligare stress med att jag ska säga upp det fasta jobbet jag haft i två veckor för pojkvännen har fått jobb i Norge och vi ska flytta dit i mars. Därmed kommer det ytterligare en flytt som kommer göra mig sömnlös och stressad, och eftersom det är ett nytt land och kultur och språk så blir stressen inte mindre. Kommer vara arbetslös och de som känner mig vet hur jag blir efter ett tags arbetslöshet. STRESSAD över att inte ha jobb och orkeslös över att ha all tid i världen och stressad över att vara orkeslös, och magont och sömnlös är biverkningar av stressen som ger mindre sömn och mer magbesvär. Ja, den onda cirkeln är igång.
Men något positivt är det väl? Givetvis, studiestressen är borttagen då jag inte kommer plugga. Och jag kommer närmare hem och jag får uppleva det vackra landet norge på närmare håll. Så jag har goda förväntningar på landsflykten. Men stressen kommer finnas där men den kommer att försvinna med.
Just nu vill jag att det ska vara 5 februari, och jag ska åka hem till Falun en vecka. Efter den veckan önskar jag att det var 4mars då all flytt är klar och det är bara uppackning kvar. Önska kan man ju!
No comments!
Kommentarer
Trackback