Annas egna blogg

Slips hit, och slips dit. Ja...först var det vit sen blev det svart. Lika illa var ju båda två, då vi inte har någon av färgerna. Men mormor, hon hade hon! Så nu är det ur världen.
På fredag är det begravning. Ser verkligen inte fram emot det, även om det ska bli skönt att än en gång åka till Falun. Eller ja... utanför Falun. Men det blir att åka sent härifrån. Bent slutar inte förrän sent så då kommer vi inte iväg förrän vid 18tiden. Förhoppningsvis lite innan. Och förhoppningsvis är det bar väg så då tar det inte så lång stund att åka. Ska sova utanför Ludvika innan resan fortsätter på fredagmorgon. Kan vara skönt, speciellt om det är dåligt väglag. Senaste gångerna vi åkt den vägen så har sömnen varit rätt så nära vid Ludvika trakten. Måste se till att vi äter innan vi åker bara, så det bara är att lägga sig. Sen ska vi upp tidigt. Kanske man borde stå upp vid sju ändå och ta en promenad i skogen innan man åker iväg? Kanske det kanske!

Igår tränade jag i Bents ryggrupp. Det var faktiskt rätt bra träning. Kändes mer i låren än i ryggen till att börja med, och nu har jag lite träningsverk i rumpan. Borde upp och träna idag med, få se när det blir. Ska vila lite först i alla fall.

Ja, vissa av dom i alla fall. Har suttit två kvällar nu och lyssnat på massa musik som skulle kanske kunna passa sig till spinningpass. Jag sitter och halvlyssnar på vissa låtar, vissa måste jag lyssna klart på förståss, medan andra slänger jag bort på en gång. Sen är det min sambo som sätter ihop spinningpasset, han ska vara vikarie för en 90+ timmer imorgon och behöver ha ett pass till dess. Annars har han ett pass på onsdagar och tisdagar men det har han en program redan. Med riktigt dålig musik förstås, men men... detta kommer kanske bli ett bra pass. Jag vet inte.. all min musik är ju inte bra, så det är bra att jag fått gått igenom det lite och rensa bort allt dåligt. Men jag har ju drösvis med musik så det tar ett tag, och jag har redan tröttnat efter bara en tiondel av musik. Borde lägga in musiken lite i taget istället för allt på en gång och en plats.

Ja ja... få se hur det blir!

Satt uppe ett tag igår, satt och skrev med kompisar på msn och då kan tiden gå väldigt fort. Vilken den gjorde också. Lilla Theo var så gullig i början av kvällen, han satt med bakbenen i mitt knä och så framtassarna på tagentbordet. Ville tydligen skriva han med, vilket han lyckades med några gånger. Efter ett tag så la han sig och sov i knäet och ibland försökte han ta sig upp vid datorn och lägga sig där. För la han sig på tagentbordets övredel så jag kunde knappt skriva siffror eller den översta bokstavsraden samt att jag inte såg halva skärmen. Så jag flyttade ner honom bredvid.
Men det skulle vara huvud och en tass över tagenbordet. Jaja.. man kan ju inte bli arg på sådant. Lite senare så har han väl sovit klart och det är dags för att busa. Och det gjorde han länge länge. Och kanske 10 minuter efter jag laggt mig så hör jag ett KRASCH! Och glasskålen som stod på soffbordet låg på golvet i tusenbitar och katten mitt i. KATTSKRÄLLE säger jag bara. Så  i natt har jag damsugit, och även nu på morgonen när jag såg att det låg små små bitar kvar på mattan. Ja... då var jag inte glad på katten kan jag lova!

Har varit hemma i Falun i helgen, eller varit utanför i Svärdsjö. Det var kanske inte så jätte trevligt egentligen men det var skönt att komma dit. Det kändes lite konstigt att inte morfar var där, men det var skönt att få vara med mormor lite. Bar in ved och sanda isen utanför. Sen var vi bara där och var. Det var skönt. Bara vara och inte jäkta runt. Ska tillbaka om två veckor på begravning. Usch då... men kanske kanske jag får träffa Elsa då med. Det skulle vara lite uppåt. Ska i alla fall träffa Sara med barnen en liten stund. Det blir koseligt.

Ska ta och ringa ett jobb jag sökt. Se vad som händer. Får jag inget jobb så kommer jag väl att ta ett jobb som jag kommer vantrivas med och förstöra min kropp med, men det får väl vara så då jag inte hittar något annat.

Nyårslöften? Ja, det har jag kanske. Men jag vet inte ändå. Få väl se hur det blir med den saken.

Så lyder dödsanonsen till min morfar. Sakta börjar det komma in i mig att han är borta. Jag tycker så synd om mormor som måste vara själv. Ja inte just nu, men snart. Jag hoppas innerligt att jag får ledigt nästa helg så jag kan åka till henne och vara där ett par dagar. Även om det blir få dagar så blir det i vart fall några.

För att överväga det sorgliga så har en av mina nära vänner fått en dotter. Torsdagen den 3 januari så kom den lilla tösen till världen. Vilken tajming hon hade. Även om jag har en stor sorg över min morfar så har jag nu något att glädjas åt också. Och det känns himla skönt. Kanske vi hinner träffa den stolta modern och barnen nästa helg, och kanske min mormor kan följa med.

Annars jobbar jag på som vanligt och försöker uthärda dagarna på bästa möjliga sätt. Jag är glad över att jag har Bent med mig, även om det inte är under alla dygnets 24 timmar så vet jag att han finns där.

En skön tystnad sveper över mitt sinne. Tankarna flyr bort från sanningen och en liten stund känns det skönt, himla skönt. Sen vaknar jag från de tysta tankarna och inser vad som hänt, och sorgen lägger sig som ett tunt lager damm över hela mig. Morfar är borta, han dog igår morse. Efter att varit ute och skottat snö segnade han ihop vid bänken. Exakt vad som hände vet jag inte. Men att han inte lever längre är så sant som det är sagt. Varför? Varför så snabbt? Så skönt för honom, men oss andra då? Var ju där två dagar innan och då var allt bra. Och nu... borta! Finns inte längre.
Kunde inte jobba igår, det var skönt att vara hemma och gråta ibland. Jag är ledsen fortfarande men jag måste nog ta tag i det. Jag fattar det inte riktigt än. Igår när jag gjorde något annat, så glömde jag bort och så när jag kom ihåg det så blev jag ledsen på nytt. Visst så var han gammal och höll på att bli dement. Men han klarade sig hemma än så länge. Så varför? Varför kom det snö just den natten? Varför kunde det inte vara snöfritt? Men då hade det väl varit något annat. Jag tycker så mycket om mina morföräldrar och nu är en borta.

Ikväll ska jag jobba, som det ser ut nu. Ska prata med mamma och se vad som händer på hemmaplan.

Annars så har jag haft en bra vecka i Sverige. Bodde hos mormor och morfar så jag träffade dem lite då och då under veckan. I varje fall varje morgon. Julen var underbar fast vi var här i Norge. Fick jättefina julklappar. Och nyårsaftonen firade jag i Hallstahammar tillsammans med Sara, Jimmy och hundarna, och Bent och Theodor förstås, allihopa hemma hos Anso. Spelade monopol och åt himla god mat. Mycket lyckat!

Tack för allt 2007!

Ja, så är årets knäck gjorda. Lite för få då vi inte hade så mycket socker. Eller ja, vi hade nog socker så det räckte men det mesta gick inte att använda av någon underlig anledning. Frågan är, vad kom först, hönan eller ägget?
Nåja... kan väl inte fövänta mig något annat i denna "pip" lägenhet så orkar inte ens bli irriterad längre. Men den enda sats knäck blev faktiskt rätt så lyckad. Trots att det blev utan knäckformar då det inte tycks finnas i Norge.

Får göra lite mera knäck imorgon om det kommit hem lite mera socker.

Receptet på microknäck som jag gjorde det är:
½ dl Vispgrädde
1 dl Strösocker
1 dl Ljus sirap
1 msk flytande margarin

1 dl hackad mandel


Blanda allt utom mandeln i en skål och sätt in i micron på högsta värmen i 3 minuter. Ta ut och rör om. Sätt in i micron igen och denna gång på 5 minuter. Pröva om den är klar med att klicka i en bit i ett glas vatten. Blir den hård så är smeten klart. Häll smeten i formar eller som jag i en långpanna som är täckt med folie. Låt svalna och bryt sönder i bitar.
OBS! Smeten är väldigt varm, och det är brottom för det stelnar fort.

Smarrigt!


Idag är det da'n för da'n för doppareda'n!

GOD JUL

Snart är det julafton! Det lider mot jul som vissa skulle säga. Och visst är man lite nyfiken allt. Eller visst är jag lite nyfiken. Oj, känner mig som ett litet barn ibland. Och det gör jag, ända fram till julaftonen. Då vill jag helst ha öppnat mina paket. Vill inte sitta där och öppna inför allesamman. Tycker verkligen inte om det. Vill ha många paket, ja! Tycker om att få paket, men inte sitta och öppna inför alla. Hellre öppna när man får dem. Så har man lite överraskningar under hela december. Inte allt under en dag. Sen har jag ALLTID öppnat ett paket på morgonen. Minns när jag var liten och jag och min bror fick välja ut ett paket som vi skulle få öppna innan frukost. Oftast så hade mamma sagt av vilka vi fick välja, fick ju inte ta precis den vi ville. Kanske någon med en leksak i så vi skulle kunna leka med det under dagen. Och det har jag fortsatt med. Ett paket på morgonen, innan frukost. Och så även i år, vad än Bent säger om det.

Har fått tre paket från Bent, varav ett är till oss tillsammans, som egentligen är från Theo. Fick känna på de andra två igår, men inte det gemensamma. Drömde om det inatt. Drömde att jag öppnade alla julklapparna, men det var bara det gemensamma som jag fick se i drömmen, eller bara det som jag kommer ihåg. Det var ett monopol-spel. Jag frågade Bent om det när jag vaknade och han sa med lite skratt att det var det. Hmmm.... Var det så? Jag sprang och skakade paketet och det lät som ett spel. Eller ja...det lät ju som det för att jag trodde det var ett. Så nu undrar jag ju så otroligt mycket om det är det eller inte. Kanske, kanske hade drömmen rätt. Det får jag inte veta förrän julafton. Och först måste jag jobba då och sen äta mat klockan 17 och efter det är det julklappsöppning. Jisses! Norska regler är inte alltid så bra. Vi ska minsann ha mina traditioner när vi får barn. Inget snack om saken.

För övrigt är jag klar med alla paket nu. Förutom ett, som jag tänkt köpa imorgon. Tänkte måla trähus och lägga speglar i och skriva att i detta hus finns det den största skatt du någonsin kommer att få, och när de tittade i så ser de sig själva. Men när jag skulle måla det andra huset upptäckte jag att det var småkryp i, sköljde husen med vatten med hopp om att de skulle försvinna men såg fortfarande någon få efter det så därför fattas det nu en julklapp. Vill ju inte ge bort något med massa odjur i.


Idag är det alltså: da'n före da'n före da'n före da'n före da'n före da'n före da'n före doppareda'n.

GOD JUL

Finns det en eller finns det tusen. Svara rakt från hjärtat nu, ditt medlidande kan jag va utan. Om det här ska vara allt vi hann så håll mig hårt, håll mig älskling nu. Stockholm vaknar långsamt. På droger och på sorg. Snön hyr ut sin oskuld.
Snäll, snälla släpp taget nu. Jag kan stå, gå eller krypa härifrån. Om det här är allt vi hinner med så håll mig hårt min älskling nu. Stockholm vaknar långsamt.

Ja... Kent är oslagbara. Tillbaka till samtiden är ännu ett mästerverk. Klart man har köpt skivan. Direkt efter skivsläppet. Eller ja kanske inte på dagen, men det gick inte många dagar efter som vi var på besök i en cd-butik. Visst så fanns musiken ute att ladda hem tidigare. Men när det gäller Kent så vill man ha det äkta. Ville ha skivan och inte fuska sig fram. Ju mera man lyssnar på skivan desto bättre blir den. Om och om och om igen. Först kom ingenting.

Idag har det varit en alldeles särskild dag. Började med att klockan ringde 06.20 för att jag tio minuter senare skulle se på luciamorgon på SVT 2. Det var firande från Zorn-gården i Mora i Dalarna. Mina hemtrakter. Låtarna blandades med lite klassigt och lite nytt. Vissa väldigt Dala-aktigt. Firandet var kanske inte som jag hade förväntat mig men det var inte dåligt på något vis. Sen var det att kliva upp och äta lite frukost och åka iväg till dagiset. Inte för att jobba, nej sista dagen gjorde jag i tisdags. Jag åkte dit för att se luciatåget deras och så åt jag lite av deras luciafrukost. Barnen sjöng en låt två gånger. Santa Lucia. Trodde nog att de skulle sjunga någon mera låt, för de hade minsann övat. Men barnen var lite ivriga, några ledsna så det blev bara så där lite. Lite besviken blev jag, för jag älskar verkligen höra barn sjunga och jag vet ju att de övat lite granna. Men men... det var trevligt att komma dit.

Sen åkte jag hem för att senare på eftermiddagen åka vidare till mitt jobb på äldreboendet, där det serverades jullunch. Det var ungefär detsamma som smörgåsbordet hemma, men med lite annorlunda rätter. Jag tog potatissallad och spekeskinka. Lite vindruvor och så läsk. Mätt blev jag åtminstone.

Nu så ska det snart köras vidare in till Strömmen för att köpa de sista julklapparna. Som det ser ut har jag bara fyra stycken kvar, plus något mer till min kära man.

Hoppas det har varit en fin luciadag i Sverige, där firas det mer än här har jag märkt. Men fick mig några smakbitar av Lucia, så som det ska vara!

Ja... kanske jag skulle sluta klaga. För jag har verkligen mannen i mitt liv, i mitt liv. Men jag vill så gärna lite mera. Snart är det två år sedan vi började prata. Snart är det 1,5 år sedan vi blev tillsammans. Snart är det väldigt länge sen jag blev kär, i någon som jag aldrig hade träffat, i någon som jag bara att pratat om allt med. Verkligen öppnat mig och sagt det som verkligen var i mina tankar. Kanske kan hända folk tycker det är lätt när man sitter vid datorn och bara pratar genom msn. Men inte för mig. Vaddå, det spelar väl ingen roll vad man kommuniserar i, det är väl lika ändå. Det enda skillnaden var ju att jag inte behövde oroa mig för hur jag såg ut. Ibland skrev jag något och sedan gick jag iväg och gjorde något annat för jag inte vågade sitta kvar och se om jag fick svar, eller vad svaret skulle bli. Usch...det var en hemsk och underbar tid.

Sen krossades den som när man försiktigt släpper en julgranskula i glas från taket. Han berättade att han var mera intresserad i en annan och att vi skulle träffas som bara vänner. Jo, tjena! Jag stannade hemma den träffen. Och tankarna vandrade vidare i hämd, ljuva hämd. Men det gick över fort, hämdkänslorna. Mesiga lilla Anna var för snäll och plågade sig och fortsatte att prata med stöveln. Och gick med på att träffas vid ett senare tillfälle och visste inte vad hon skulle tycka eller tänka. Han ville träffas flera gånger. Vad göra... han var den som förstod mig så väl, den som jag kunde prata om allt med. Den som krossat mitt hjärta för en annan (som inte passade när det väl kom till kritan). Jag ville så gärna smida onda planer, fånga honom på kroken och sen bara, nej jag vill inte längre. Har hittat en annan. Men kunde jag det? Jag är för snäll, jag är för mesig. Men det tog lång tid innan jag öppnade mig ordentligt. Höll nästan på att förlora honom en gång till bara för det. Men å andra sidan, hade han inte krossat hjärtat den gången så hade jag nog inte varit så försiktig. Men den dära tjejen... henne vill jag fortfarande bara radera. Även om jag inte längre tycker att hon är så söt (som jag tyckte när jag såg en bild på henne i hans mobil). Ibland så dyker den dära känslan upp att han bara kan lämna mig när som helst för att han hittat något bättre.
Han har krossat mitt hjärta igen och jag trodde jag skulle gå sönder. Men vi pratade länge den natten. Och nu vet jag att den andra gången inte riktigt var meningen från hans sida. Men jag förlät honom då, och tillsammans blev vi igen och flyttade ihop. Och än lever vi tillsammans. En själ i två kroppar. Vi kompleterar varandra så himla bra.

Ja, jag får väl klaga. Men det där var då och vi lever i nuet. Vi har haft två tuffa år men ändå står vi här förenade som aldrig förr. Men jag vill ha mera. Jag vill mer, och han vill vänta. Senare, om många år, det kommer... är väl några ord som han använder. Jag vet att det var då, men jag kan omöjligt glömma. Jag vet så väl att han älskar mig men han sa det då med, förut. Då, han krossade mitt hjärta för andra gången. Ja, jag vet. Det var då! Och nu är nu. Men jag vill mera.

Ja, det är Theodor i hög grad. Har inte sett makan till katt någonsin. Hade besök i helgen, av två stora hundar. En sibirian huskey och en blandning mellan collie och schäffer. Och denna lilla katt han visade minsann vart skåpet skulle stå. Nu är hundarna kattvan och katten är uppvuxen med hund, men ändå. När vi fick besök av en tax då var han rädd, stackarn. Satt uppe på ryggstödet till en fotölj hela tiden.
Men i helgen så var det han som var kung! På fredagen var det rena ciruksen här, skämdes ordenltligt. Sen så lugnade han ner sig lite grann men man fick säga till honom då och då. Hundarna ska ju vilja komma tillbaka hit också!

Till helgen åker vi till Göteborg! Det ska bli skoj!

M. 7,5h
T. 7,75h
O. 7h
T. 6,5h
F. 8h
L. 5,5h
S. 7,75h
M. 7h
T. 7,5h
O. 4h
O/T. 9,25h
T. 3,5h
F. 6,25h
L. Fri
S. 5,5h
M. 7h + 5,5h

Så har det sett ut för mig veckan som var och veckan som kommer. Mitt upp i allt! Det är rätt mycket, med tanke på att efter 14dagar jobb på 15dagar möjliga så har jag jobbat mer denna månad än vad jag gjort någon annan månad sen mars. Tvivlar på om det riktigt blev så mycket ens för hela detta år. Och mer timmar lär det ju bli! Men det är rätt så roligt ändå, kommer synas på lönen sen. Men mer än fem dagar i streck vet jag inte om man borde jobba. Men det går väl när man är ung.

Ja, det är så sant som det är sagt. Jag har länge haft ett par svarta strumpbyxor av den lite tjockare varianten. Efter några års bruk så var det stora hål vid tårna och vid ena hälen. Har länge tänkt att kasta dem, men det har på något sätt inte blivit av. I fredags skulle jag ut och äta mat med jobbet och sökte med ljus och lykta efter mina legg-ins, men fann dem inte. De var puts veck! Så jag fann mina strumpbyxor och klippte av dem fötterna. Det var ju inte så att jag tänkte på det på en gång, utan jag tänkte att ja...då får jag väl ta mina strumpbyxor, och när de kom på så påminndes jag om hålen. Det var då jag tog fram saxen och gjorde egna leggins. Supert!

Och jag har för fjärde gången fått användning för min klänning som jag köpte i somras. Men i fredags hade jag den som kjol, och det gick alldeles utmärkt! Så Nu vet jag vad jag ska ha till julen, ska bara fundera på vad jag ska ha upptill. Hade en snygg linne nu, med kavaj över, men kavajen är lite liten så den vill jag inte ha till jul.

Imorgon så gör jag min sista dag av åtta i streck. Vad jag vet nu! Det dyker säkert  upp något på tisdag, men det skulle vara behövligt med en dag vila. Natten till torsdag så ska jag gå upplärning för nattvakt. Och jobb på fredag och söndag. Så de här två veckorna jobbar jag mer än heltid. Det ni! Inte illa för att ha 35% anställning.

Och till helgen får jag besök av Sara och Jimmy. Det ska blir roligt som attans!!!

Är det inte förfärligt att det är så snart. Att tiden gått så oerhört fort? Och framför allt... hur kan det vara juletider allaredan? Det är en gåta för mig som är obesvar. Eller ja...nästan! Men julsaker har det funnits någon vecka nu, är det inte lite för tidigt för sådant? Jag tycker det ska vara som förr när första juldagen eller vad man ska kalla det är skyltsöndagen. Innan dess borde det vara bannlyst med julsaker i butikerna. Men de vill väl sälja mycket antar jag och får väl mera sålt så här. Men fel är det!

På söndag är det farsdag. Både här och där hemma i Sverige. Morsdag firas på skilda dagar och till och med månader. Men farsdag är densamma. Den firas andra söndagen i november och har liksom morsdag sitt ursprung i 1910-talets USA. Initiativet kom från Mrs. Sondra B. Dodd som ville hedra sin far för att han ensam fostrat sju barn efter att deras mor dött i barnsäng och den första farsdag firandet skedde den 19 juni 1910.
Till Sverige kom traditionen 1931 och dagen firades i juni även i Norden för att senare flyttas fram till november för att det skulle vara bättre i förhållande till morsdag.

Många anser att dessa dagar är handelsmännens påfund men så är inte fallet. Även om de utnyttjar dagarnas köpkraft. Se alla dessa farsdags-kort, massor med choklad och annat ståhej.
Hur ska man fira far egentligen? För vad gör han för skillnad på farsdag och andra dagar? Ingenting skulle jag tro, men jag tycker det är bra att det finns en dag för att hedra våra föräldrar, även om det är synd att det skulle behöva just en sådan dag.

Man borde ju kunna uppmärksamma våra föräldrar när som helst. Jag som befinner mig ett antal mil ifrån min pappa har skickat honom ett fint kort med lite innehåll i. Förr om åren har jag besökt honom och gett honom årets upplaga av Guinness Rekordbok, med undantaget förra året. Hädanefter så blir det väl kort skulle jag tro. Lite svårt att skicka presenter så där. Han kan få något extra till julen, precis som mamma. Just för att de är mina föräldrar.

I dubbelbemärkelse. Förra veckan var jag på Åsengården i Dalarna, Sverige. Det var en mycket trevligt upplevelse. Lite lustig med för den delen. Var länge sedan jag var med på en unf-händelse. Kände mig mycket gammal men väldigt van till allt. Och i år var det inte lika kaotiskt som förra året så det var så lugnt så. Man sov ju inte riktigt lika bra då man skulle kunna få gå upp mitt i natten om det hände något, men det hände ingenting. En väldigt härlig vecka på många vis. Träffade mina vänner i UNF Dalarna igen och träffade en hel drös med andra människor. Men om det blir några fler gånger är mycket svårt att avgöra. Nästa år blir det 10års jubileum för Kursveckan varav jag varit med i 5år. Så kanske man skulle göra ett undantag. Det får väl märkas... fyra år är också väldigt duktigt gjort.

Åkte hem i fredags via Sara i Borlänge. Skulle ändå köra Miriam till Leksand annars, och när jag kom hem räknade jag ut att närmsta vägen från Leksand och hem är via Borlänge, så bra att jag valde den vägen. Var himla trist att åka själv så långt. Varit i Dalarna utan att vara hemma, det kändes konstigt. Och tråkigt. Fick riktig hemlängtan måste jag medge. Men till Norge kom jag och hem till en busande Theo. Grabbarna hemma hade nog saknat mig trots allt.

Lördagen var bara att ta det lugnt, och söndagen gick vi en tur till Elgheia. Idag har jag jobbat på barnehagen och ska dit igen på onsdag. Imorgon, torsdag, lördag och söndag ska jag till Björkelangen sykehjem. Så fredag fri dag då... och kanske kanske ska på julbord med Björkelangen jobbet. Blir inge Sörumjobb denna vecka i vart fall.
Hej och hå vad tiden går. Sex veckor kvar till jul. Önskelistor skrivs väl runt om i världen. Min kommer vid ett senare tillfälle.