Annas egna blogg

Så lyder dödsanonsen till min morfar. Sakta börjar det komma in i mig att han är borta. Jag tycker så synd om mormor som måste vara själv. Ja inte just nu, men snart. Jag hoppas innerligt att jag får ledigt nästa helg så jag kan åka till henne och vara där ett par dagar. Även om det blir få dagar så blir det i vart fall några.

För att överväga det sorgliga så har en av mina nära vänner fått en dotter. Torsdagen den 3 januari så kom den lilla tösen till världen. Vilken tajming hon hade. Även om jag har en stor sorg över min morfar så har jag nu något att glädjas åt också. Och det känns himla skönt. Kanske vi hinner träffa den stolta modern och barnen nästa helg, och kanske min mormor kan följa med.

Annars jobbar jag på som vanligt och försöker uthärda dagarna på bästa möjliga sätt. Jag är glad över att jag har Bent med mig, även om det inte är under alla dygnets 24 timmar så vet jag att han finns där.