Kära sömn
Vaknade för inte allför länge sedan. Sovit 2,5 timme på ett ungefär. Var så himla trött, och nu då? Ja nu får jag väl inte sovit före 3 i natt heller.
Natten som var somnade jag vid halv fyra kanske och upp halv åtta och äta frukost. Sen så var ju tanken att sova en timme till men nej då. Somnade tio i nio och kvart över skulle jag upp. Suck! Men ja ja...klädde mig och väntade på att B skulle komma hem och hämta mig. Kvart i gick jag ut och tio i ringar han och säger att han är på väg och ber mig gå och möta honom. Sagt och gjort... jag lite stressad vaggar iväg men hinner inte så jättelångt innan han kommer. Anfådd är jag och så upptäcker jag att det är punka på bilen. Fem minter kvar till vi ska till läkaren. Suck! Det är bara att åka. B hade inte märkt något. Vi hoppas att det bara är dåligt med luft. Gick ju inte så bra att se om det var tomt eller lite när det var massa snö runt omkring. Men bilen var sne, så nog märktes det allt.
Stressade till läkaren, kom dit några minuter för sent. Satte oss att vänta, B kom lite senare för han parkerade bilen. Tjugo över fick vi komma in. Som vanligt så är det mycket folk som ska dit så att komma in i tid är så gott som omöjligt, iaf så där mitt på. Fick se lilltösen igen. Eller ja.. jag såg inte så himla bra, fel vinkel på skärmen, men B fick se henne. Och nog låg hon med huvudet neråt allt. Så det var skönt. Frågade om han kunde se vikten på apparaten, och det skulle han kunna om han kunde. Han vågade sig inte på att försöka, men sa att han såg att det var en stor bebis. Jo, tack! Det har vi ju misstänkt. Undrar om den är lång och tjock eller bara en av dem. Men en 5kg klump får vi nog.
Dags att komma fram nu pyret mitt... stanna inte kvar där inne och jäs så du blir större!
Natten som var somnade jag vid halv fyra kanske och upp halv åtta och äta frukost. Sen så var ju tanken att sova en timme till men nej då. Somnade tio i nio och kvart över skulle jag upp. Suck! Men ja ja...klädde mig och väntade på att B skulle komma hem och hämta mig. Kvart i gick jag ut och tio i ringar han och säger att han är på väg och ber mig gå och möta honom. Sagt och gjort... jag lite stressad vaggar iväg men hinner inte så jättelångt innan han kommer. Anfådd är jag och så upptäcker jag att det är punka på bilen. Fem minter kvar till vi ska till läkaren. Suck! Det är bara att åka. B hade inte märkt något. Vi hoppas att det bara är dåligt med luft. Gick ju inte så bra att se om det var tomt eller lite när det var massa snö runt omkring. Men bilen var sne, så nog märktes det allt.
Stressade till läkaren, kom dit några minuter för sent. Satte oss att vänta, B kom lite senare för han parkerade bilen. Tjugo över fick vi komma in. Som vanligt så är det mycket folk som ska dit så att komma in i tid är så gott som omöjligt, iaf så där mitt på. Fick se lilltösen igen. Eller ja.. jag såg inte så himla bra, fel vinkel på skärmen, men B fick se henne. Och nog låg hon med huvudet neråt allt. Så det var skönt. Frågade om han kunde se vikten på apparaten, och det skulle han kunna om han kunde. Han vågade sig inte på att försöka, men sa att han såg att det var en stor bebis. Jo, tack! Det har vi ju misstänkt. Undrar om den är lång och tjock eller bara en av dem. Men en 5kg klump får vi nog.
Dags att komma fram nu pyret mitt... stanna inte kvar där inne och jäs så du blir större!
Kommentarer
Trackback